Never cared for games they play

Jahapp, då var det fredag igen, skönt. Är så pass trött och sleten efter att de senaste veckorna haft en arbetsbörda som fått självaste Sisyfos att framstå som någon som mest sorglöst skuttar fram på solbelysta ängar utan ett bekymmer i denna världen. 

Har de senaste veckorna slitit med ett Mission Impossible-projekt och har gjort klart min del, skönt. Nu ska jag bara hinna ifatt med allt som jag fått putta framåt i kalendern eftersom både ledning och ägare viftade med piskan och förmedlade att Mission Impossible-projektet skulle ges högsta prioritet och lite till, så jag har liksom befunnit mig som i en bubbla ett bra tag. 

Måste irritera mig på vissa grejer ändå. Igår kom en kollega och undrade om inte jag kunde sammanställa viss information som både hen och jag fått på mail, för att hen skulle kunna skicka den efterfrågade informationen vidare till en tredje part som hen men inte jag haft kontakt med. Svarade att jag inte riktigt hade tid med det, och menade på att hen ju också hade fått mailen, så det kunde väl hen lika gärna göra som jag, speciellt som det var hen och inte jag som hade i uppgift att skicka saker vidare till den här tredje parten. Sen var det inte mer med det, tänkte jag, men den här kollegan kom sedan en gång till och undrade om jag "inte kunde serva" henom med det. Blev inte precis vansinnig, men otroligt irriterad på sättet att uttrycka sig på, som att jag var hens djävla köksa eller något. 

Sen har vi de senaste månaderna haft en pågående diskussion som handlar om att vissa förändringar måste anmälas till kommunen eftersom vi är en tillståndspliktig verksamhet, och där har det varit LÖGN att få fram information om vilka förändringar som är planerade och då är det för att jag frågar, snokar, luskar, men oftast bara får svar som innebär varianter av att det inte finns några planerade förändringar, alternativ att det raljeras om att tillsynsmyndigheten ska lägga sig i. Tycker jag har förklarat om och när och hur och varför en miljon gånger, men det har uppenbarligen ingen bäring för hux flux får man veta att det har beställts ny utrustning som i allra högsta grad innebär förändring. Och förändringarna ska anmälas minst sex veckor innan, samt godkännas av tillsynsmyndigheten, så i det här fallet får man väl hoppas att det är lång leveranstid. 

Tog upp det här med personen som gjort beställningens chef och menade på att nu är det inte första gången den här personen antingen skiter blankt i vad jag säger, eller inte svarar när jag efterlyser information och det här är faktiskt viktiga grejer, och så här kan vi faktiskt inte ha det, jag har liksom ingen lust att mörka grejer inför tillsynsmyndigheten. Personens chef försökte ursäkta personen med att hen "inte hade kunskapen", och okej, jag köper absolut det, MEN VAD ÄR DET DÅ FÖR MENING MED att jag ska sitta och hålla långa utläggningar om vilka regler som gäller och vad vi måste göra för att uppfylla kraven i lagstiftningen? Om man inte själv vet så får man väl för i helvete vara lite ödmjuk inför att någon kan något som man själv inte kan, och rätta sig efter detta? Eller? Va? Va? VA?

Och som grädde på moset så kom en i mitt team och sade upp sig. För ett par veckor sen hade jag ju ett Svårt Samtal™ med en medarbetare som inte skött sig. I det samtalet så sa jag rakt ut att den nivå som hen legat på inte var acceptabel, kan man inte uppfylla basic krav (typ: sköta sina arbetsuppgifter och följa etablerade instruktioner) så får man kanske fundera på om det verkligen är det här man vill jobba med. Och det hade personen tydligen gjort och kommit fram till att hen inte ville. På ett sätt skönt, för det är ingen lätt person att ha att göra med. På ett sätt pissjobbigt, för den här personen var den som skulle ansvara för att lära upp en ny medarbetare, och nu får jag göra det istället, samtidigt som jag ska försöka hitta en ersättare, samtidigt som jag ska sköta mitt vanliga jobb. Den som inte sköter sitt jobb ska ju såklart inte heller ansvara för att lära upp någon annan, men det här var p g a diverse omständigheter det minst dåliga alternativet.   
Pratade med min chef och fick OK på den lönenivå som jag tycker är rimlig för den tjänsten, skickade ett mail till HR att vi hade pratat och kommit överens om ditt och datt, fick inget svar så nästa morgon slängde jag ut en annons på platsbanken. Skickade länken till HR och bad att de skulle lägga ut den under Vacant Positions på hemsidan. Så gjorde vi i januari i år och det var inga konstigheter, men nähä, nu var det nya rutiner och först skulle det fyllas i ett djävla formulär som man skulle skicka till budgetansvarig (dvs i det här fallet min chefs chef) som skulle godkänna och sedan skicka vidare till HR-chefen för godkännande, som därefter skulle skicka till CEO för godkännande, och SEN kunde rekryteringsprocessen starta så smått. Men guuuud vad omständligt, vid det laget hade jag redan fått 15 ansökningar på min annons. Men min chefs chef var snabb och godkände, nu återstår väl bara att se hur lång tid HR tar på sig. Och därefter CEO, som väl har annat att göra än att sitta föreställer jag mig. Skiter lite i dom och kör vidare, för även om HR har all tid i världen så har inte jag det. 

Ja, det var väl allt jag hade att gnälla om för stunden. Idag ska det utbildas i att starta hjärtan och släckas bränder och sen är det helg. Tack GODE GUD för det.