Igår var det dags för ännu ett pass med Fullblodet där fokus var övergångar. Först vände vi rätt upp på medellinjen i trav med övergång till skritt vid en kon, skritta fyra steg, igång i trav igen, övergång till skritt vid en annan kon, skritta fyra steg och så igång i trav igen. Sedan samma sak fast med trav-halt-trav istället för övergång till skritt. Slutligen samma sak igen, fast galoppfattning vid första konen, övergång till trav vid nästa kon, ny galoppfattning vid tredje konen och så ut på spåret och göra båge in till kvartslinjen i galopp. Det hela gick väl ändå ganska bra även om jag fortfarande tycker att Fullblodet rör sig så himla stort och jag känner mig som en liten ärta som sitter och studsar ovanpå. Spänner jag bålen så betyder det uppenbarligen också att jag kniper med knäna och då kommer jag inte ner i sadeln, där har vi grundproblemet. Fan ta den gamla skolan som predikade knäslut från bittidag till sent, det sitter tydligen fasthamrat i muskelminnet och är omöjligt att göra sig av med? Ridlärare V som jag har i dressyr säger att man ska tänka att man har häftstift på knäna, men i min värld betyder det ju något med häftstift att det sitter fast, och det är ju exakt det knäna INTE ska göra. Nuförtiden dårå.
Aja, men bortsett från det så gick det väl rätt bra även om det var lite kämpigt med galoppfattningarna på rakt spår, kan ju också vara att både jag och Fullblodet började bli trötta då. Kändes också som att hon inte riktigt gick fram för skänkeln så nästa gång ska jag nog prova med ett par sporrar ändå, för det känns ovärdigt att sitta och banka och inte gör det ju någon större nytta heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar