Den här helgen drog viltspårsträningen igång med buller och bång. Det innebär iväg till spårskogen för att lägga spår på lördagen och sedan, beroende på hur det går med spårning och logistik och allting, allt från några timmar till en heldag i spårskogen på söndagen. Spårläggningen går till som så att man blir tilldelad ett "område" (som i bästa fall har någon form av tydligt markerad gräns i stil med en mur eller ett kärr, men oftast inte) där man förväntas lägga ett proffsigt spår till någon annan, medan någon annan gör motsvarande på ett annat område. Det låter lätt i teorin, men fastän jag har snavat omkring i den skogen (som förvisso är jättestor) i över tio år nu så blir jag helt blank i hjärnan så fort jag lämnar stigarna. Jaja, det är bara att göra sitt bästa och plocka fram sin mentala styrka för är det så att man lägger ett dåligt spår så får man minsann höra det vid den gemensammma genomgången efteråt. Sågning är ett för svagt ord, det är snarare skövling och slutavverkning som gäller. Och det låter kanske lätt att lägga ett spår och det är det också om man kan överblicka var man har gått, men spårskogen är så himla kuperad så det finns nästan inget område som är platt och så fort man har gått uppför en backe så tappar åtminstone jag direkt orienteringen. Svindålig täckning är det där också, så det hjälper inte ett skvatt med Google Maps eller Runkeeper eller liknande appar för de plockar slumpmässiga koordinater hej vilt och resultatet blir därefter. En gång för ett par år sedan skulle jag testa för att se om tekniken ändå inte hade utvecklats lite. Gick vad jag uppskattade var 50 meter (kunde fortfarande se min startpunkt), kollade för att se vad det stod i appen och enligt den hade jag gått 1,3 km. Så där har man ingen hjälp.
Hur som helst. Steg upp på lördagen, åt frukost, tog med mig hundarna ut i skogen. Tog en runda som jag betecknar som "medium", 9.7 km och bortsett från en backe i början så är den helt platt. Kom hem, åt lunch och tog itu med min läs-stress, ville få klart Grannar i döden så jag kunde lämna den på måndagen när jag ska hämta ut nästa omgång av reserverade böcker. Hann också med att städa och sortera bland mina träningskläder som legat nedtryckta i en byrå och skämts både länge och väl.
Har i modern tid (denna sida millenniumskiftet) tränat hyfsat regelbundet. Innan jag flyttade till nästan-Österlen så gick jag på gym i stan, vilket var smidigt, plus att jag började löpträna cirka 2007. Sen har jag gått på gym i ett par grannbyar (finns tyvärr inget sånt i nästan-Österlen, bara Friskis & Svettis som har ett pass i veckan i den lokala gympasalen men då är det ett sånt där medelpass med hopp och skutt och rätt mycket koordination som jag är urkass på), men tycker det är jobbigt att hålla på och passa tider (det fick jag väl göra i stan också, men då hade jag inga hundar att samtidigt gå tusen kurser med, har kanske också blivit bekväm(are)?) men framför allt känns det rätt onödigt både för plånboken och miljön att åka bil 20-25 minuter gånger två för att träna i kanske 45 minuter. Nu är det ju längesen jag skippade träning på gym till förmån för hemmaträning, men visst är jag SUGEN att gå på pass, ha någon som skriker KOM IGEEEEEN som Pischa i Biggest Loser. Gud vad jag skulle vilja ha Pischa som tränare (fast jag är inte beredd att betala en spänn för det, hehe).
Hur som helst, började sortera bland träningskläderna. Hittade saker som: löpartights. Kan kanske bli aktuella igen om min plan med mycket långsam gradvis ökning av intervallträningen funkar. Hittade ett gäng sport-bh:ar varav nästan ingen av de svindyra Shock Absorber:na som jag och Jenny köpte upp oss på när vi tränade inför Tjejmilen och senare Göteborgsvarvet, passade längre. Det var ju tråkigt. Vet inte riktigt vad som har hänt med kroppen, för andra träningskläder som jag hade i ungefär samma veva passar ändå ok, men Shock Absorber verkar vara gjord för någon annan kroppstyp än den jag tydligen har blivit 10+ år senare. Aja, det är väl inte hela världen, tänker jag. Hittade också min gamla löparjacka och det var lite den som jag var ute efter eftersom jag känner att mina intervaller visserligen ju är otroligt blygsamma, men efter hand som temperaturen (och även tiden för löpning) kommer att öka så kommer det inte vara görbart att springa med vinterjacka. Mitt upplägg är att jag svänger förbi motionsspåret på vägen hem från jobbet, det funkar visserligen att springa med hundarna men det är inte en idealsituation. Har med mig badskor i bilen och eftersom jag i princip ALLTID går klädd i Adidasbyxor, a k a narkotikajeans, så är underkroppen inget problem, men något tunnare än en vinterjacka hade ju varit att fördra. Men det har jag alltså nu, bra-bra.
Åkte sedan iväg till spårskogen och lade spår, sen var det bara hem, laga mat, kolla på tv (vi har börjat kolla på Kleo på Netflix, den är rätt bra) och sen blev jag väl trött och gick och lade mig i vanlig ordning. På söndagen var det dags för upp till bevis för ens egna tvivelaktiga spårläggartalanger i allmänhet och Labans spårförmåga i synnerhet. Han har inte gått ett spår sedan i maj förra året, nu tror jag absolut inte att hundar "glömmer hur man spårar" som vissa påstår ibland, men det var första gången han gick ett nattgammalt spår. Men det gick faktiskt jättebra, han larvade fram som om han aldrig gjort något annat. Spåret blev faktiskt också rätt bra, fick lite kritik för att det gjorts onödigt svårt för orutinerade hundar men på det stora hela hade jag fått till det bra. Dock var spåren bara cirka hälften så långa nu som de ska bli sen, så det kommer att finnas rikliga möjligheter till att klanta till det och göra bort sig, hahaha.
Allt flöt dock på bra, vilket inte hör till vanligheterna, så jag var hemma redan strax efter 14.00. Kändes ju lite lyxigt att både hinna med spårträning, matlagning, brödbakning etc, och ändå hinna slappa några timmar i soffan. Kollade ikapp på Biggest Loser och sen fick jag inspiration och satte ihop ett nytt tabata-inspirerat pass till mig själv på 4 x 8 repetitioner istället för 3x10 som jag kör nu. Plockade bort armhävningar och övningar med "hantel" (använder ett svingammalt och tungt strykjärn) p g a att den här nerven-i-kläm eller inflammerade slemsäcken (ny pigg egenställd diagnos) i vänstra axeln/överarmen fortfarande inte har gett med sig helt (men har blivit mycket bättre), så det är kanske dumt att utmana det ödet. Ska testa idag och se hur det känns.
Ja, det var väl helgen det. Veckan som följer innebär inget märkvärdigt vad jag vet och nästa helg blir upprepning av den som precis gick. Sedan är det en helgs "paus" från spårträning och sen är det påsk! Som kommer att innehålla en massa spårträning, för det är såna tider nu. Mycket egentid för min man, hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar