torsdag 2 mars 2023

Hoping to find some old forgotten words or ancient melodies

Igår hade vi en röjardag på jobbet, vilket var välbehövligt. Vi tror att vi har anammat 5S-principerna, men ska man vara ärlig så är det snarare hamstermentalitet som råder. Eller så beror allt på ren lättja pga att det  är enklare att bara låta saker bli stående i något hörn än att att ta beslut om ifall de ska sparas (och i så fall vad de ska användas till). Nu var det många hyllvärmare som fick stryka på foten och plötsligt blev det förråd som man tidigare upplevt som både överfullt och jättestökigt både luftigt och välordnat. Tricket (som jag förgäves har försökt få min man att inse när det gäller vår källare) är att allting måste UT. Man kan inte stå på plats och försöka sortera lite halvdant medan man vadar omkring mellan olika diffusa högar (som han utan framgång försökt göra i hela sitt liv) utan allt ska väck från rummet, och sedan ställer man bara tillbaks det man verkligen ska spara i BRA förvaringshyllor, och det där "kan vara bra att ha" får verkligen ha ett konkret svar på frågan "när och till vad?". Det var lätt att få till på jobbet för där är det ju ändå jag som är chef och bestämmer, hehe. Är dock inte så sugen på att ha den typen av relation i mitt privatliv även om det ibland hade känts som ett djävligt praktiskt alternativ att bara kunna peka med hela handen och liksom befalla. Aja, den där röjningen i vår källare ska bli av ändå på något sätt, droppen urholkar stenen, ej med sin tyngd utan att genom ständigt falla, osv.  

Åkte från jobbet till Willys för att handla. Lyckades för en gångs skull med självscanningen! Får ibland för mig att jag ska använda självscanningskassorna på Willys "för att spara tid" men så hakar det alltid upp sig på någon detalj och så får jag ändå kalla på hjälp och vänta i 800 år. Sist var någon gång innan jul när jag hade köpt en påse minimarshmallows som vägde så lite att det inte blev registrerat när jag placerade den på förvaringsytan (som självscanningssystemet på Willys alltid hetsar en att göra), men nu tänkte jag att det kanske ändå var dags för ett nytt försök. Scannar ju för helvete nästan jämt på Konsum hemma i byn och det går bra, och alla människor som handlar på Willys är väl inte medlemmar i Mensa (det är förvisso inte jag heller) och de klarar ju av det. Alltså: PÅ'T BARA! 
Hade vägt frukt och grönsaker och satt på etiketter, men så kom jag på att jag ju hade unnat mig en gurka också, och på dom var det styckpris. Gurka är ju nuförtiden, liksom nästan alla grönsaker, så löjligt dyrt (den här kostade 20 kronor och då består väl en gurka till 95 % av vatten). Precis bredvid självscanningskassorna finns det en våg där man kan väga sånt man glömt, men inte fan lyckades jag få ut någon etikett från den, MEN då kom Åse förbi så jag kunde häva ur mig hela mitt "jag lyckas aldrig med självscanningen på Willys"-trauma utan att skämmas. Har känt Åse sen hon var barn och hängde i samma ponnygäng som min dotter på ridskolan. Nu är hon snart 40 (men HUR gick det till?), har tre barn och jobbar på Willys, så hon berättade hur jag skulle göra med gurkan i kassan och sen gick allt som en dans. Kände mig som ett GENI (dock tveksamt om någon i Mensa skulle hålla med). Vilket årtionde som helst kommer jag kanske att gå omkring med sån där handscanner och scanna direkt ner i kassen, men där är jag inte än (beror mest på att man väl måste registrera sig nånstans och det verkar så ...jobbigt, haha). 

Åkte hem, gick ut med hundarna, kom hem och körde ett pass tabata, sedan städade jag toaletten och bytte lakan i sängen. Sedan åt jag kvällsmat. I veckorna äter jag ungefär alltid samma sak till kvällsmat, nämligen som följer: 2-3 knäckebröd (med pålägg), 1-2 kokta ägg (beroende på hur hungrig jag är), morötter och någon frukt. Igår fick jag tag på en morot som var enorm. Säkert 20 cm lång och grov som en arm (på ett spädbarn). Det tog åtskilliga minuter att mumsa i sig den och efteråt kände jag mig nästan som att jag hade ätit ett helt julbord. Berättade det för min man när han kom hem (vi har så intressanta samtalsämnen) och han påstod då att han hört på radio att det där med att människan började använda eld var revolutionerande på mer än ett sätt, det var liksom inte bara för att kunna hålla värmen utan också för det (enligt det här radioprogrammet dårå) gick åt så mycket energi att tugga och smälta rå mat att det nästan smakade mer än det kostade så att säga. Kände dock att näringsbrist kanske var ett problem som var mer aktuellt för stenåldersmänniskorna än för vit medelklass, men ändå fascinerande att man kan bli så mätt av en morot. Mättnaden varade dock inte så länge, så det låg kanske något i den där eldteorin ändå. 

Ringde och pratade med min syrra, försöker planera in att vi ska träffas vilket vi inte gjort sedan innan pandemin. Hon är dock LB, vilket är drygskånska för "lide bissi" (på rikssvenska alltså "lite busy") och ibland känns det som att det är lättare att få audiens hos påven än att bjuda in sig själv på en helg med mat och prat och vin. Sen ska jag ju förvisso snart börja med viltspårsträningen, så vissa av mina helger var också rökta. Vecka 15 hittade vi en teoretisk möjlighet, vi får väl se om det blir praktiskt möjligt att genomföra. 





 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar