Coronapandemin har stängt ner Storbritannien och Ruth och dottern Kate isolerar sig i stugan i Norfolk. Deras enda sällskap är den vänliga grannen Zoe – till dess Nelson bryter mot karantänsreglerna. Han ber om hjälp med utredningen av en rad misstänkta självmord med kopplingar till en arkeologisk fyndplats. Snart inser han att Ruths granne Zoe är misstänkt lik en kvinna som stod åtalad för mord några år tidigare. Men den kvinnan hette Dawn. Ledtrådarna för Nelson allt närmare Zoe. Men innan han har lösningen försvinner hon, Ruth och Kate spårlöst. Nelson inleder en förtvivlad jakt för att hitta dem innan det är för sent.
Sträckläste den här boken, inte bara för att jag har fem böcker på 14-dagarslån utan också för att jag Ä-L-S-K-A-R Elly Griffiths böcker, både dom om Ruth Galloway och om Harbinder Kaur (borde det förresten inte komma en ny bok om henne snart? Skriv, Elly, skriv!). Den här var som väntat både spännande, allvarlig (vid ett tillfälle var jag tvungen att, mot mina principer, bläddra fram lite för att kolla så inte ett för mig otänkbart scenario skulle inträffa för i så fall hade jag nog gråtit ögonen ur mig), humoristisk och med ett slut som får en att genast vilja ha nästa bok i näven. Också intressant att läsa hur det var i England under början av pandemin, det var liksom lite annan tyngd i deras lockdown än här (sen visade det väl sig ändå att "vår" variant i alla fall inte var sämre än någon annans?). Den här boken får fem munskydd av fem möjliga, marsch iväg till bibblan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar