tisdag 21 mars 2023

Till stallet istället, v 12 2023, pt 1

Igår var det äntligen dags för Bästa Måndagsgruppen™! Undrar vilken häst jag ska ha? sms:ade både jag och min dotter till varandra. Hon fick Trotjänaren och jag fick Knubbis. Knubbis har jag ridit några enstaka gånger på drop in men det var 2019, alltså FYRA år sen. Läste 2019 och tänkte att det är väl ett par år sen, men fyra? Ja, tydligen. Hur som helst. Då, 2019, så var jag endast måttligt imponerad av Knubbis, tyckte han var rätt oengagerad och hade liksom svårt att hitta knapparna så att säga. Men jag har sett andra rida honom jättefint och han är välskolad och kan sina saker. 

Igår hade vi ridlärare L och det var hårdkörning från första stund. Det var arbete på volter och knappt någon skritt, bara trav (under nedsittning) och galopp. Knubbis var lite knepig att komma överens med i traven, det var lite svårt att hitta själva dragläget eller hur man ska säga, hur mycket man kan mata på framåt och hur mycket man sedan kan fånga upp. Men så skulle vi galoppera. För mig har ju galopp blivit stora djävla projekt, först med Bulldozern, sedan Pojken och nu med Köttbullen. Först får man slita som ett djur för att få dom att fatta galopp för hjälperna, sedan får man slita som ett djur för att hålla igång den galoppen man får, och slutligen så är galoppen i sig, åtminstone Pojkens och Köttbullen, så himla fyrtaktig och klunsig och obekväm, lite som att åka traktor på en skogsväg, det skumpar samtidigt som det känns som att ryggen liksom går i sidled. Knubbis är visserligen inget kallblod, men inte heller att betrakta som en ädel ponny, plus att han ju såklart också går mycket nybörjarlektioner där han kan göra lite som han vill så jag förväntade mig ingenting. Men när jag fattade galopp så var det fan i mig nästintill som en utomkroppslig upplevelse, det var som om hela världen stannade runt oss. Han tog hjälpen direkt (bara en sån sak), det var liksom nästan bara att sitta till så var vi i galopp, och VILKEN galopp. Ni vet som när man rider en islandshäst och får till en riktigt bra tölt, så att det känns som att man sitter i en fåtölj och allting är helt stilla? SÅN var galoppen. Det var bara för mig att sitta och lite försiktigt mata på framåt då och då, och Knubbis gick på en volt och var så fin, så fin, och jag blev så kär, så kär. Förlåt, Köttbullen, men nu har du fått lite konkurrens här faktiskt. 

Var så uppfylld av detta att jag inte riktigt minns vad vi gjorde. Men vi red i alla fall både öppna och sluta, och Knubbis bara gjorde det (ja, med min hjälp förstås). Med Köttbullen får man ju nästintill jobba ihjäl sig och ändå bara vara glad om hon klarar ett par steg här och där, men det här märktes ju att det var en riktigt skolad ponny. Så kul! L var också nöjd med oss. Viktigt, hehe. Har anmält mig till en dressyrkurs på påsklovet så jag hoppas lite nu på att jag ska få rida Knubbis då. Har fått såkallad mersmak. Har också fått GRYM träningsvärk, men det är ju ändå lite gött va. Hashtag detärintehästensomgöralltjobb. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar