Kring år 1900 lämnar Carl och Ida-Levina Åland för Amerika. Där hittar de varandra och ett liv. Men möjligheternas land är också ett hårt klassamhälle. Carl bygger de stora broarna i New York och finner sin dröm om frihet, men för Ida-Levina finns framtiden inte där. Broarna är en stort upplagd roman som sträcker sig från förra sekelskiftet fram till den stora depressionen, när liv och samhällen rasar samman; en resa från fattigdom till fattigdom, under vilken ett nytt liv ändå går att bygga upp. Det är en berättelse om urbant liv i den gryende moderniteten, om samhällsbyggande, arbete och gemenskap, rotlöshet och längtan efter en plats att kalla hem -- men också en lågmäld historia om sorg och kärlek som tar vid där de stora utvandrarberättelserna brukar sluta.
Det lät ju som en bok helt i min smak, men näe, det ville sig inte. Vet inte om Vilhelm Moberg en gång för alla har lagt upp ribban för en utvandrarroman otroligt högt? Den här kändes lite blek och liksom intetsägande. Karaktärerna kändes platta och ointressanta, handlingen fragmentarisk. Den får en överkryssad frihetsgudinna av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar