Sitter här och tycker att livet känns lite tomt på något vis nu när vi inte har Brottet att titta på om kvällarna. Därför ska vi börja titta på Sons of Anarchy, för det gör tydligen alla som är tuffa, inne och med i svängarna. Det vill säga inte vi då, egentligen, men det råkade vara rea på första säsongen och det är väl något som tilltalar två snåla småländsk själar. Fast ikväll blir det inte någon premiär, för då är det Bonde söker fru. Hahaha. Måste även se ikapp Ensam mamma söker, känns som att jag har missat cirka tio avsnitt. De ensamma mammorna är kanske inte ens är ensamma längre.
Sitter nu här och göttar mig åt fyra (4) dagars ledighet som ligger utsträckta framför mig som ett gyllene pärlband. Mmm...långhelg. Hör vilket vackert ord. Imorgon ska vi åka till Malmö och jag ska besöka skoaffären Fotkultur för att handla vinterskor/stövlar/whatever som är varmt, vattentätt och skönt. Observera att det är "jag" som ska besöka denna affär, min man får helt enkelt hitta på något annat under tiden. Förstår mig inte alls på folk som till varje pris vill ha med sig andra folk när de ska handla något, vad är det den där extra personen ska bidra med?
Har på senaste tid byggt upp helt sjukt höga förväntningar inför detta besök i en affär som "erbjuder ett handplockat skosortiment som ser till dina fötters bästa" och vars innehavare säger sig vara "genuint intresserade av löpning. Som sjukgymnaster har vi genom åren träffat på många som får skador av sin löpträning. Egentligen helt i onödan, för vi är alla skapta för att löpa. Vi har bara glömt bort hur". Det låter ju väldigt bra, fast nu har de ju i och för sig aldrig sett mina Kalle Ankafötter, som kan få den mest förhärdade skoförsäljare att fly skrikande och vilja börja städa offentliga dass som en alternativ födkrok. Det slutar väl med att jag återvänder tomhänt och grymt besviken till Ankeborg, men den som lever får se.
Har för övrigt lyckats med konsten att få ett blåmärke UNDER foten. Så går det när man springer barfota (ja, eller i sockiplast då) på stenigt underlag tre dagar i rad. Bortsett från en viss ömhet som går att relatera till detta så känns fötterna starka, liksom MUSKULÖSA. Lite som jag inbillar mig att David Banners fötter borde kännas när han förvandlas till Hulken. En väldigt märklig känsla, men inte alls oangenäm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar