onsdag 28 september 2022

Kanske till stallet?

Går just nu med ett ständigt sug efter mer hästar och ridning i mitt liv. Gjorde ju ett försök att bli medryttare i helgen men har fortfarande inte fått något svar så jag räknar med att den dörren är stängd. Funderade på att svara på en annan annons men trots att det var på pappret helt rätt (maxad D-ponny, dressyrinriktning, uppstallad i grannbyn) så fick jag ändå ingen bra magkänsla. Men så fick universum luft och talade (kanske) till mig via min ridklubbs sociala medier där de informerade om att det fanns plats i en dressyrspecial. Ja, det fanns även plats i en hoppspecial men det kommer ju aldrig mer att vara aktuellt för yours truly. På 90-talet så gick jag faktiskt i en hoppspecial, men på den tiden var man ju lite yngre och mer odödlig. Det roliga är att två av mina ridkompisar från den gruppen återfinns i Bästa Måndagsgruppen™ (de är dock inte fullt lika mesiga som jag när det kommer till hoppning).


FÖRDELAR: 
1. Vill ju rida 2 gånger i veckan och drop in har ju varit det ultimata för mig. Jag vill rida två gånger i veckan men inte vara uppbokad två kvällar varje vecka, brukar jag säga till folk när det kommer på tal. Men det var ju för att jag hade så mycket med hundkurser och brukshundklubben. Nu när det är historia så känns det inte som att det så stor roll längre. Och just nu ser det ju inte ut som att det kommer att bli någon drop in-ridning på ett tag. 
2. Bara dressyr, ingen hoppning, plus att man är lite färre i gruppen.
3. Om jag har förstått det hela rätt så rider man också samma häst hela tiden, eller i alla fall i längre perioder. Och det gillar jag ju att göra. 
4. Bra dag, torsdagar, så det hinner gå några dagar mellan riddagarna. Och tiden är ju rena drömmen: klockan 18.00! 
5. Jag tror att i alla fall ett par av dom som går där är är med i det gäng som brukar vara med på BOOT CAMP varje år, och dom är trevliga.

NACKDELAR:
1. Denna grupp var en av dom som drabbades när den nya ridläraren slutade. Nu är det en timanställd instruktör som har fått ta över, henne har vi haft som vikarie några gånger och...tja, jag tyckte inte hennes lektioner var sådär jättekul om jag ska vara helt ärlig. Men så tänker jag att det nog är skillnad om man har en grupp som sin egen och känner ekipagen och har en plan, jämfört med att bara bli inslängd som vikarie lite hastigt och lustigt. Så hon är väl ändå värd en ärlig chans.
2. I vårt stall finns det ett slags medryttarsystem och då har dom alltid förtur till "sina" hästar. Bra för dom men det innebär ju samtidigt mindre att välja på för oss andra. Nu är jag ju sällan med och fajtas om de mest populära hästarna, men folk har ju olika smak.
3. Jag har en (än så länge obekräftad) misstanke om att Häxan rider i den gruppen. Det hade väl förvisso genererat en del mustiga blogginlägg på temat "idioter i min relativa omgivning". Å andra sidan, om det har blivit lediga platser nu så innebär det ju att någon eller några har slutat och det kan man ju hoppas är Häxan dårå. 
4. Dyrare, såklart, inte bara att dubbla nuvarande avgiften för det är generellt dyrare att rida i specialgrupp eftersom det är färre antal elever. Å andra sidan är drop in-ridningen också lite dyrare jämfört med en vanlig lektion och ska man då jämföra med att rida drop in varje vecka (som jag ju ändå oftast gjort) så skiljer det inte sååååå mycket. 

Jamen fler fördelar än nackdelar ändå va. Fick lite YOLO-feeling och slängde iväg ett mail och anmälde mitt intresse. Dock kan jag inte börja förrän tidigast vecka 42 eftersom jag är uppbokad på lite, med betoning på lite, men dock annat de närmaste veckorna. Nu väntar jag på svar om det låter sig göras. Känns lite som när man var liten och stod på kö för att få börja på ridskola, hehe. Då var det 10 veckors kötid, minns att jag och min kompis hade daglig nedräkning och minns också chocken när 10 veckor, som ändå på något sätt i våra öron lät hyfsat överkomligt, så småningom blev 8 veckor och vi insåg att det var samma sak som TVÅ MÅNADER, vilket kändes som flera år. När jag skulle börja på ridskola igen som vuxen (eller hur vuxen man nu var vid 23-ish) var det också ett par månaders kö, men det kändes inte alls lika betungande som när man var i 10-årsåldern. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar