tisdag 27 september 2022

Till stallet istället, v 39 2022

Igår var det teori och buhu, det känns som hundra år sen jag satt på hästryggen. Funderar nästan på att boka en privatlektion eller något för det ser inte ut som att det kommer någon ny instruktör som ersättning för hon som slutade hastigt och lustigt  i första taget. En kompis som red i en av de grupper som hon hade berättade att de hade fått veta att de skulle ha en av de timanställda instruktörerna "resten av terminen" så det ser ju inte ut som att det finns någon lösning på gång. Nä, det är väl inte så himla lätt att snyta någon ur näven bara sådär, det fattar jag ju med. Tur för oss att ridlärare I valde att stanna, enligt ryktet så var det nämligen inte självklart. 

Kom ridklädda, sa I förra gången, men hon sa också att vi inte skulle rida och sen var det mest en massa prat om när, var och hur vi skulle fika, för det brukar vi alltid göra när det är teori i bara vår grupp. Men igår stod det sitsträning på schemat, och det var ord och inga visor. Vi delade in oss i två grupper, fick varsin häst per grupp, hade tejpremsor fästa i ett kors på ryggen för att man skulle kunna se om man satt rakt, och sedan var det meningen att vi skulle turas om att rida och ge varandra kritik. Tycker sånt är så himla svårt, för det känns ju inte alltid som att man själv har täckning på det kontot direkt. Vår grupp hade Hästen och det är ju en riktigt deppig typ. Man känner sig så TASKIG när man rider honom, var det en som sa för ett tag sen och det är exakt så det känns. Han ser ibland ut och beter sig som världens äldsta och tröttaste häst som borde ha fått gå i pension för längesen, fastän han inte alls är särskilt gammal och inte heller har varit på ridskolan i jättemånga år. Älgen, till exempel, kom till ridskolan som fyraåring och är still going strong 18 år senare, och han är ju fortfarande förbluffande fräsch, pigg och faktiskt rolig att rida även (om man inte får något gratis).

Vi i vår lilla grupp var i alla fall rörande överens om att Hästen inte var den bästa hästen för sitsträning för han var segare än sirap och ville verkligen inte gå fram. Andra gruppen såg ut att ha det mycket smidigare, hehe. För mig gick det ändå rätt så bra, fick lite påpekanden om att jag var lite sned i höfterna och hade ibland för låga händer men annars var det OK, lodlinjen satt i alla fall där den skulle och det känns ju bra. Nu red vi i och för sig bara på raka spår, tror jag hade fått mer kritik om vi hade ridit på volt för då vet jag ju att jag lätt böjer mig inåt för att liksom hjälpa till/överkompensera. Blev lite förvånad för två andra i min grupp som jag tycker rider mycket bättre än jag, hade faktiskt mycket fler grejer att jobba med när det gällde sitsen, så där ser man. Ridlärare I sa också att jag hade utvecklats mycket på senare tid och att det varit bra för mig att rida lite andra hästar och inte bara harva runt på Köttbullen. Där ser man. Fast det har jag ju känt själv också, även om det bär mig emot att erkänna det. Hehe. Hur som helst var det en kul teorilektion och jag älskar min grupp. 

När jag red i den tillfälliga Coronagruppen (då när det var "max 8-restriktioner" och två från varje grupp så att säga fick ta en för laget och bilda en ny grupp i slutet av 2020 och vårterminen 2021) så var det alltid en massa tjafs om, när och hur saker som inte direkt hörde till ridningen (t ex packa höpåsar och mocka i ridhuset efter lektionen) skulle göras och det var alltid vissa som smet ifrån. Eller tjafs var kanske fel ord, det var liksom det att folk bara försvann och lämnade saker åt andra att utföra. Jag har ABSOLUT ingenting emot att packa höpåsar och mocka, tvärtom tycker jag det är rätt mysigt att gå där och pyssla och plocka efter ridningen, men det stör mig att vissa sätter i system att inte hjälpas åt med sånt som ändå måste göras. Är man ett gäng som hjälps åt så går det ju på ett litet kick, men är man typ två personer så tar det ju mycket längre tid.  Men i Bästa Måndagsgruppen™ är det aldrig några såna diskussioner, utan alla bara hjälps åt med allt utan att man ens behöver prata om det, utan det bara flyter på. Och det är liksom så himla självklart att vi hjälps åt med allt, är någon sen till lektionen t ex så hjälps vi andra alltid åt med att borsta och göra i ordning den hästen. 

Vi var alla eniga om att det var en rolig och givande teorilektion och var taggade på att få rida och praktisera våra nyvunna insikter om sitsen, men vi får såklart hålla oss till nästa vecka. S-U-C-K. Aja, den som väntar på något gott, osv. Tror det vankas hästbyte också, för det brukar det vara efter ett "block" (som består av ett sammanhängande sjok lektioner som antingen avslutas med hoppning eller teori). UNDRAR VILKEN HÄST JAG SKA FÅ? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar