The end of the week as we know it

Vilken rövig vecka det har varit, suckade jag igår kväll och såg fram mot helgen. Sen skulle jag analysera varför den hade varit så rövig, och det rövigaste som hänt var väl att jag glömde min väska hos Laserkvinnan och att min man och jag hade en lätt härsken diskussion på det gamla vanliga och uttjatade temat "ordning och reda" (där vi alltså inte tycker lika eller på något vis var överens, om någon mot förmodan skulle tro det). I övrigt har det väl varit ungefär som vanligt, men det har ändå känts lite allmänt kärvt och motvilligt. Plus att det ibland känns som att jag jobbar på företaget som Gud glömde och att (delar av) personalen är därefter. Plus att jag har varit iväg varenda kväll utom i tisdags. Fast det sista har ju varit självvalt så det får man väl inte gnälla över antar jag. 

En upplevd rövig vecka borde ju i rättvisans namn avrundas med ett rejält ridpass, men så blir icke fallet för precis som jag misstänkte så var drop in-ridningen inställd idag eftersom det ska vara tävlingar imorgon. TYPISKT, muttrade jag surt när jag såg inlägget på sociala medier igår, men nu får jag försöka se det från den ljusa sidan: kommer hem i tid och hinner både handla och gå långpromenad med hundarna istället. Eller "hinner handla" var ju ett löjligt uttryck i dessa tider när affärer har öppet fan ta mig dygnet runt. En affär här i Ankeborg, som möjligtvis kan betraktas som "mellanstor stad", har öppet mellan 5 på morgonen och 23 på kvällen. VILKA HANDLAR DÅ? är en fråga jag ofta stället mig, och får alltid ungefär samma svävande svar från random personer som tycker sig sitta inne med sanningen att Ja, men det är ju många som jobbar skift...och ja, det är det väl, men det låter ändå helt orimligt att alla skiftanställda skulle rusa till Citygross som en man det första de gjorde när de stämplade ut. Men, men. Handla hinner man ju alltid, till och med Konsum (har uppenbarligen otroligt svårt att lära mig säga COOP) här i nästan-Österlen (cirka 1300 själar) har öppet till 21 varje dag. Annat var det förr, när livsmedelsbutikerna stängde klockan 14.00 på lördagar och hade helt stängt på söndagar. Detta var på 80-talet, i alla fall där jag bodde. Det kunde också, till skillnad från nu, hända att vissa färskvaror som bröd och mjölk och kött inte fanns att köpa om man kom lite sent vissa dagar för då var det helt enkelt SLUT PÅ LAGRET och då fick man helt enkelt vara utan. Det hade varit intressant att jämföra matsvinnet då med nu, när samtliga mejeri- och charkhyllor ständigt fylls på och vid dygnets alla tider är sprängfyllda med nybakat bröd och butiksstyckat kött och jättetråg med nymalen köttfärs. Någonstans måste det ju gå någon och rensa bort gammalt bröd och andra produkter som närmar sig bäst-före-datum och jag är inte övertygad om att detta hamnar i svinnsmartlådor eller hos hjälporganisationer, utan det bygger nog snarare på berget av mat som bara slängs (don't get me started).  

Vad jag menar med "hinner handla" är väl egentligen "hinner handla innan Gud och halva världen ska in och trängas i butikerna", samt "hinner handla så att jag hinner komma hem och få min välförtjänta egentid innan min man kommer hem från jobbet". Först väntar dock åtta timmars arbetsdag. Mjau.