Jaha, det var den helgen det. Cirka ett andetag och så var det söndag kväll, kändes det som. Detta hände:
Det blev ingen ridning i fredags, för hon som skulle hålla i det har slutat, väldigt hastigt och lustigt. Hon började ju typ när höstterminen började, så lite konstigt att sluta efter bara en månad? men det finns säkert en väldigt bra anledning som jag inte känner till. Det kom ett mail om detta från ridskolechefen typ i mitten av förra veckan där det bara stod att hon, den nya ridläraren alltså, "valt att avsluta sin tjänst" och att rekrytering av en ersättare pågick. Lät lite stramt, för annars när någon säger upp sig brukar det heta att att den och den "vill gå vidare med nya utmaningar" eller liknande. Något skumt är det. Hur som helst så är drop in-ridningen "pausad" några veckor framöver tills de har fått ordning på allt. Trist, men det är klart att det inte är prio 1 just nu, det fattar ju jag med. Trist också för jag gillade verkligen den nya ridläraren och såg fram mot att få rida för henne.
Åkte hem och gick en promenad med hundarna istället, men det var inte alls samma sak för jag hade behövt ett rejält pass på hästryggen för att få ur mig en veckas ackumulerad jobbfrustration, men den får väl ligga och lura i det undermedvetna ett tag till dårå. Gick och lade mig tidigt p g a fredagströtthet och allmänt less p g a ovan nämnda ackumulerade jobbfrustration som går ut på att jag har svinmycket att göra men kommer ingenstans p g a att jag måste invänta att andra ska göra sitt och det gör de inte, i alla fall inte särskilt raskt. Bäää.
På lördagen vaknade jag något ljusare till sinnet och tog med mig hundarna på en långpromenad värd namnet. Var hemma tre timmar senare och alla var nöjda och glada. Sedan ägnade jag eftermiddagen åt sändningarna från VM i fälttävlan. Terrängritt gör sig bäst på tv, men här hade de inte lyckats särskilt bra för jag tycker det var otroligt hattigt och man fick liksom ingen känsla för banan. Men bättre det än att se det live, för då ser man ju bara precis det hinder man står vid och först händer det ingenting, sen händer det ingenting, sen kommer ett ekipage, hoppar och försvinner i fjärran och så händer det ingenting igen i kanske fem minuter till nästa ekipage kommer.
Ja, där gick väl större delen av lördagseftermiddagen, sen gjorde jag vegetarisk lasagne till middag och så åt vi och tittade på en konstig japansk serie som vi har börjat följa på Netflix och sen började vi titta på en dansk film som handlade om unga människor som levde i misär, men orkade bara halvvägs.
Söndagen började som lördagen, med en långpromenad, sedan åkte vi till tippen med en massa ris, några gamla murkna pallar, den söndersågade bäddsoffan och en del annat BÖS som vi tryckte in i ett släp som min man lånat på sitt jobb. Sen hade vi en halvsur diskussion om väggarna till vår gamla duschkabin som jag vill slänga och min man vill bygga drivbänkar av, men det är jättelängesen vi köpte ny duschkabin och jag har för jättelängesen tröttnat på åsynen av de där väggarna till den gamla duschkabinen som har stått bredvid komposten i cirka åttahundra år i väntan på att min man ska få feeling och börja bygga. Inget nytt under solen i denna diskussion och inte kom vi fram till något heller. Men iväg till tippen kom vi och väl där var det rena maratonloppet mellan de olika behållarna för inte hade vi packat släpet i den ordning som de kom och hela återvinningsstationen är enkelriktad så tre gånger var vi tvungna att åka och registrera oss vid insläppet. Vet inte hur det är i andra kommuner, men här i Ankeborgs kommun så måste man scanna sitt körkort när man kör in för man får "bara" lämna skräp (med undantag för förpackningar) gratis 24 gånger per år. Det kan man ju tycka vad man vill om, många blev jätteupprörda när detta infördes. Jag är kluven. Å ena sidan så tycker jag att det ska vara lätt att göra rätt, å andra sidan så har jag svårt att förstå att man har behov av att vara på tippen SÅ HIMLA OFTA som två gånger i månaden? Det blev en himla massa snack om att folk istället skulle slänga sina sopor i skogen, och det skulle i och för sig inte förvåna mig eftersom folk i allmänhet är i-di-oter. Men ändå? Har man verkligen så himla mycket sopor, förpackningar undantaget, att man inte skulle reda att göra sig av med dom på två besök på tippen per månad så behöver man nog se över sitt sätt att leva, tror jag. Anledningen till begränsningen, om jag har förstått det rätt, är för att (vissa) företag har satt i system att slänga sitt företags sopor som privatpersoner för att dom ska slippa betala (och istället får alla betala via skattsedeln och det är väl ändå inte OK?).
I alla fall. Vi kom hem från tippen, slängde i oss lite improviserad lunch och sen var det fälttävlan igen. Kul för Sverige att de kom på sjätte plats och klarade OS-kvalet! Sen gick väl eftermiddagen och kvällen med det sedvanliga pysslet med matlagning, brödbakning och lite förberedelser inför den kommande arbetsveckan.
Nu väntar en helvetesvecka, sedan ska jag försöka sikta på en lugn helg, sedan följer ytterligare tre helvetesdagar och därefter är jag förhoppningsvis över den värsta jobbpuckeln på ett tag. Mot kaklet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar