Har läst Krisläge av Lucie Whitehouse. Den handlar om detta:
Robin Lyons har blivit av med sitt jobb på Londonpolisen, kan inte betala sina räkningar och måste flytta hem till sina föräldrar tillsammans med sin tonåriga dotter. Den enda som verkar vara glad över att hon är tillbaka i Birmingham är hennes vän Corinna.
När Corinnas familj råkar ut för våldsamma händelser och hennes man blir misstänkt för mord kan Robin inte stå bredvid när polisen undersöker brottet. Att det är hennes före detta pojkvän som leder undersökningen gör inte saken bättre. Robin påbörjar en egen undersökning som får henne att undra hur väl vi faktiskt kan känna människorna vi älskar och hur långt vi är beredda att gå för att skydda våra närmaste.
Det LÄT ju som en spännande berättelse, men tyvärr tyckte jag inte den var det. Kände mig mest irriterad på karaktärerna i allmänhet och på det gamla vanliga polis-med-halvtrassligt-förflutet-som-ska-vara-så-in-i-helvete-SVÅR-köret i synnerhet. Dessutom så var det så sjukt många karaktärer att hålla reda på, och det var väl en överdrift att påstå att de presenterades speciellt omsorgsfullt. Hatar när man måste sitta och bläddra tillbaka för att fatta till exempel vem som var Valerie och vem som var Samir och hur i helvete de hängde ihop med varandra om de nu ens gjorde det? Den här boken får två mindre ekobrott av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar