Igår var det verkligen INGEN bra lektion, för det var en som ramlade av och skadade sig och fick hämtas med ambulans. Vi hoppade, en övning där vi skulle komma i galopp över två låga hinder med galoppbom mellan på böjt spår. Hästen blev (gissningsvis) överraskad av bommen, studsade lite åt sidan, ryttaren kom ur balans, sedan sa de som såg detta (jag hade ryggen emot och märkte ingenting förrän en löshäst kom galopperande utan ryttare) att det såg ut som att sadeln gled, hästen blev rädd och ökade farten, ryttaren ramlade av och föll in i sargen. Men det gick så fort så det är väl tveksamt om det var någon som riktigt hann uppfatta någonting. Och i verkligheten finns det ju ingen som spelar upp det som hänt i slow motion efteråt så att man kan insupa alla detaljer och utröna vad som egentligen hände.
Läskigt var det såklart. Två i vår grupp har sjukvårdsutbildning och de slängde sig genast av sina hästar och rusade till undsättning medan Karin ringde ambulans. Brrr. Fast ändå intressant att se hur gruppen, vår då alltså, omedelbart gick in i någon form av stabsläge, alla bara gjorde vad som måste göras utan att någonting behövde sägas. Vi samarbetar visserligen väldigt bra även i vanliga fall, men här var ju omständigheterna lite annorlunda och jag tror aldrig någonsin några hästar har tagits in i stall, visiterats, sadlats och tränsats av och blivit utfodrade och vattnade så snabbt och effektivt förut. Det var till och med så att man undrar om hästarna fattade att någonting hade hänt för de var så otroligt beskedliga och samarbetsvilliga. Annars brukar det ju åtminstone alltid bli lite hallå när man ska fodra, men av någon anledning så var det inte så igår.
Själv hann jag hoppa övningen en gång och det gick bra. När vi red fram tyckte jag Pojken kändes lite ovillig för vändande högerhjälper och lite allmänt motvillig, men sedan galopperade vi länge i lätt sits och efter det lossnade han och i övningen lyssnade han bra även om avståndet mellan hinder och galoppbom inte riktigt stämde. Sedan blev det ju av förklarliga skäl inte mer hoppat för någon. Vet inte heller om det var detta jag behövde uppleva för att känna att hoppning är något för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar