i morse trodde jag det var måndag, så till den milda grad att jag till och med tyckte att det var tomt i söndagsfacket på Boris' dosett fastän det inte alls var det. Så går det när man är ledig för länge.
Gick ut och taxpromenerade längs med en grusväg där det ligger kanske...3 hus allt som allt. Vid ett av dom gick det fyra hästar lösa på vägen. Det är inte vad man skulle kalla en trafikerad väg, det är nog bara lantbrevbäraren och de som bor där som åker där men det kändes ju ändå inte jättebra. Knackade på i huset, efter hundra år kom en gubbe som såg ut att vara äldre än Gud och öppnade. Jag berättade att det gick hästar lösa på vägen och frågade om det var hans. Han hörde inte. Jag upprepade. Han tillstod att det kunde vara så att han glömt stänga grinden och så undrade han var jag kom ifrån och stod sedan och utgöt förundran över att jag hade gått "så långt" (var väl cirka 7 km hemifrån), jag försökte föra tillbaks samtalet till hästarna, han samlade ihop sig och sa att han fick väl gå ut och försöka fånga dom. Jag frågade om han behövde hjälp, men det sade han sig inte behöva så jag tog taxarna och knatade vidare. Vägen vidare var lång och rak och flera gånger vände jag mig om för att se om gubben kommit ut för att få tag på sina hästar, men gårdsplanen och vägen förblev tom (bortsett från hästarna då). Hade det varit mina hästar hade jag ju flugit ut i bara nattskjortan om jag hade sett att de var lösa, men den här gubben hade väl en mer laidback syn på det hela. ELLER SÅ HADE HAN INTE ALLA HÄSTARNA HEMMA.
Ha ha ha. Så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar