Jaha, det blev vinter i alla fall, det är ju så djävla typiskt. Häromdagen såg jag vintergäck i knopp (visserligen intill en husvägg där det nog läcker ut en hel del värme så lite fusk är det, men ändå. KÄNSLAN) och man började nästan fantisera om vår och sen kom snön. Inte i några större mängder, men det blev liggande och sen var det först slaskigt och sen blev det minusgrader. Så nu är det vinter. Och mer snö ska visst komma till helgen eller i början av nästa vecka. RÖVEN, säger jag om det. Visserligen är det inte lika illa som för några år sedan när snön föll decimetervis i mitten av november och vi sa "ja, men den kan ju inte bli liggande läge" och så låg den kvar i ett obrutet täcke ända till påsk. På allvar skottade jag snö på påskafton det året, och då var man ju redan duktigt less på det efter att ha skottat i månader redan. Så illa lär det väl inte bli i år, men ändå. Så himla onödigt och ovärt så här mitt i oxveckorna, kan jag väl tycka.
Annars är det mycket på ett spett just nu. Det är mest all work and no joy för hela slanten. Hinner knappt jobba för alla möten där man dessutom blir ålagd ännu mer arbete. Ekorrhjulet snurrar på och SKA LIVET VERKLIGEN VARA SÅ HÄR?
Ska låna ut Sons of Anarchyboxarna till en kollega och tänkte för skojs skull att jag skulle titta på första avsnittet. Sedan fastnade jag (igen). Herregud vad unga alla var. Till och med Clay och Bobby ser bara lite drygt medelålders ut och Jax är ju rena barnrumpan. Och så var de gladare allihop. Skrattade och festade och skämtade med sin "prospect", som till exempel att han fick åka omkring på en jätteliten barnmotorcykel, och en gång när de letade efter någon ondskefull typ som skulle näpsas så råkade de hamna på ett bönemöte och då gick de därifrån sjungandes Kumbaya under glada skratt. Alla problem löstes med våld, hot om våld, ännu mera våld samt ett eller annat mord, fast det är väl därför de får det så jobbigt senare (är på säsong 6 nu och där är alla rätt så bittra, sammanbitna och tyngda av allvaret efter åratal av illegal vapenhandel, droger, mutor och allsköns konspirationer och hållhakar i flertalet dimensioner, om de inte är döda eller i fängelse på obestämd tid). Det skojas inte så friskt längre bland anarkins söner, kan man väl säga. En sak har dock inte förändrats, och det är att så fort någonting händer så är reaktionen antingen SHIT eller JESUS CHRIST, vilket uttalas minst tre gånger per avsnitt. Den som skrivit manus har uppenbarligen inget större behov av att variera replikerna.
Som jag minns Dallas (tv-serien) så stormade samtliga skådespelare med jämna mellanrum in i olika vardagsrum med repliken I need a drink och så stod de vid ett obligatoriskt drinkbord som alla rika amerikaner verkar ha (i tv-serier åtminstone) och slamrade med kristallkaraffer och tog sig ett glas för att koppla av när det blev lite körigt i tillvaron. Min variant av det är uppenbarligen att glo på tidiga säsonger av Sons of Anarchy. Ja, men man riskerar väl i alla fall inte att utveckla skrumplever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar