Jag ska kyssa henne till döds. Riva sönder hennes silkespapperskropp. Göra hela henne till ett konstprojekt. Denna gång ska jag dokumentera konstförloppet. Fota. Visa utvecklingen från nydöd och vacker till ful och äcklig hennes innersta väsen.
Varje dag iakttar Agnes sin granne Doris genom fönstret. Doris som hyllas för sina målningar, trots att det är Agnes som är den riktiga konstnären. Doris som är omtyckt och charmar alla medan Agnes är konstig, rentav obehaglig, enligt hennes egen mamma. Till och med Agnes man verkar föredra Doris framför henne.
Agnes tröstar sig med Glenfiddich och makabra fantasier. När Doris plötsligt försvinner spårlöst blandas verklighet och inbillning ihop alltmer för Agnes. Till slut vet hon själv inte vad som är sant. Varför har hon inga minnen från kvällen när Doris försvann?
Jag tycker det här var en riktigt bra bok, där vardagliga dagboksanteckningar långsamt men sömlöst gled över till något som snuddade vid galenskap...eller? Ingenting visade sig vara riktigt som man trott och det var spännande till sista sidan. Den här boken får fem konstnärssjälar av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er.
Jag kan bara hålla med. Gillade den verkligen. Det är roligt att läsa något där man inte vet exakt vart storyn ska ta vägen. Det är ju inte det vanligaste när man läser deckare och spänningsromaner.
SvaraRaderaNej, många går det ju tretton på dussinet av men den här var annorlunda. Är fortfarande lite osäker på vem som egentligen var mördaren, haha.
Radera