Har läst Skyddsängeln av Sofie Sarenbrandt, del en miljon i den enligt baksidestexten "omåttligt populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld". Hetsläste* ju nyss Mytomanen och den här tar vid ett drygt halvår efter att den slutade. Handlingen är denna:
Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande.
Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett ödelagt mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet.
Ja, vad ska man säga? Tror att om Emma Sköld hade varit en riktig polis så hade hon blivit omplacerad för samarbetssvårigheter för det är ju HELVETE vad hon inte rättar in sig i ledet. En misstänkt person som hoppar från en färja? Emma dyker i efter. Ett tips om något övergivet hus i Tjottahejti? Emma kastar sig i bilen och åker dit på stående fot. Hon är ju i fullständig avsaknad av allt vad impulskontroll heter. I övrigt känns det ganska mycket samma lika som tidigare och det blir rätt mycket upprepningar och ältande av tidigare händelser. Men ändå okej, om än lite rörig emellanåt. Den får tre DNA-analyser av fem möjliga.
* Inte för att det var andlöst spännande utan mer som i "var tvungen att läsa snabbt för att hinna bli klar p g a 14-dagarslån på Skyddsängeln",
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar