Medieprofilen Frida Boisen har aldrig sagt ett ord om den hemlighet som genomsyrat så många år av hennes liv med skuldkänslor. I romanform berättar hon nu sin historia. Det är mors dag och Frida har glömt att skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon även missar moderns telefonsamtal har hon ingen aning om att katastrofen är ett faktum. Dagen efter kommer beskedet att Rosita har hittats död. Men det är när Frida upptäcker hennes sista hälsning som världen fullkomligt rämnar. Berätta aldrig det här är en gripande självbiografisk roman om en skavande mor-dotter-relation som utmynnar i en tragedi. På ett lika litterärt som lättillgängligt språk navigerar författaren genom då- och nutid, och kombinerar bottenlöst mörker med rak humor och oförställd öppenhet i sin strävan att bryta rådande tabun.
Jag hörde Frida Boisen prata om sin bok på radio och tyckte att det där med den sista hälsningen var så sjukt elakt av hennes mamma. Har nu läst hela boken och förstår faktiskt inte riktigt hur man ens kan vilja frivilligt umgås med någon som beter sig så som mamman gör när Frida är vuxen? Oavsett orsak. Sen fattar jag väl med att det är svårt och komplext och att man inte har hela bilden, osv. Men när man läser så känns det mest bara väldigt märkligt att utsätta sig för detta för det kommer ju inget gott ur det.
Den här boken betygsätter jag inte pga saknar rimliga referensramar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar