onsdag 13 december 2017

Blå villan

Har läst Blå villan av Eva Frantz, en berättelse som börjar med att en ung "livsstilsbloggares" femårige son hittar sin mamma nedslagen på det (antar jag) såpskurade trägolvet i det pittoreska och varsamt renoverade gamla huset som de bor i. En polis med det klämmiga namnet Anna Glad tar tag i utredningen av detta och det visar sig att bloggerskan blivit hotad till livet ett antal gånger via sitt eget kommentarsfält. Dock finns det en hel drös med människor som har motiv så det finns mycket att utreda: dumpad exmake, våldsam styvfar, traktens småföretagare som har pekats ut som miljösvin i bloggen, en mystisk gubbe som smyger omkring, ett nättroll, listan kan göras lång och det blir många trådar för Anna Glad att nysta i.

Det här var ändå en helt okej bruksdeckare. Den utspelar sig i en mindre stad i den svensktalande delen av Finland, och språket kändes lite kantigt och klumpigt till en början med, grovt tillyxat liksom, men det ger säkert det hela en autentisk touch. Berättelsen i sig var väl rätt spännande, och av pusseldeckarkaraktär, däremot känns det lite tröttsamt att det verkar vara en naturlag att en polis oavsett var den befinner sig i världen MÅSTE ha 1. trassligt privatliv, 2. lite svårt med tekniken (i det här fallet en krånglande telefon som laddar ur sig och dör, helst vid kritiska tillfällen), 3, konstant ont om tid (hinner aldrig fixa en ny telefon, hinner inte träna, hinner inte duscha etc), så just karaktärerna var väl inte direkt nyskapande om ni frågar mig. Och själva upplösningen kändes i mina ögon lite väl gjord. Och att förövaren glatt skulle sitta på polisstationen och hålla världens anförande kring motiv och liknande så fort hen visste att det var kört, det kändes väl ändå rätt så osannolikt. Och en del lösa trådar blev lämnade åt sitt öde. Och det avslutande kapitlet, som var upplagt som att det skulle överraska, det var så förutsägbart att det kändes nästan skrattretande. Men ja, gillar man deckare (och det gör jag) så kan man vara beredd att förlåta ett och annat. Den här boken får ändå tre handbojor av fem möjliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar