Igår hade vi vikarie för vår vanliga ridlärare hade semester. Vi har haft Vikarien en gång innan när vår vanliga ridlärare var sjuk, då tyckte jag väl att hon var lite sisådär men försökte ändå vara storsint och ursäktande och "det kan ju inte vara så lätt att bara hoppa in med kort varsel när man varken känner hästar eller elever". Nu var det ju dock ingen akutsituation så då tycker jag att man kan ställa liiite högre krav. Blev dock sjukt besviken. För det första talade hon till oss som att vi var ett gäng ponnyryttare med en mental mognadsgrad på ungefär åtta år. För det andra kändes en del av övningarna som att de var hämtade från ungefär den nivån. Och för det tredje - och detta var det värsta - var att man liksom inte fick någon som helst feedback utan allt som alla gjorde var "jättebra" och alla var "så jätteduktiga" och det upprepades med jämna mellanrum under lektionens gång oavsett vad som hände. Kändes som att man lika gärna hade kunnat ställa en bandspelare i mitten av ridhuset som hade slumpat ut fraser. Till exempel så här: Vi red en övning där vi skulle vända snett igenom och trava över några bommar, och varenda gång någon hade tagit sig över bommarna så hördes ett "JÄÄTTEBRAAAA", helt oavsett om vändningen kom för tidigt eller för sent, vägen dit var krokig, hästen inte gick mitt över bomserien eller om tempot helt fel. Eller som när vi skulle fatta galopp, då hördes ett "JÄTTEFINA FATTNINGAR ALLIHOPA" när det på min volt såg ut så här: en häst som gick i korsgalopp, en som fortfarande travade och en (gissa vem) som hade gjort en ganska vidrig fattning som verkligen inte var mycket att hänga i julgranen. Ja, ni fattar själva. Så sopigt. Det är väl jättebra att ha någon peppig om man är nybörjare och har fullt upp med att få hästen att börja röra sig, stanna och gå ungefär när, där och dit man tänkt sig. Men om man vill utvecklas vill man (jag) ju inte i första hand höra att allting slentrianmässigt är så himla bra, utan jag vill ju veta a. vad jag gör för fel, b. vad jag ska göra för att det ska bli rätt, och c. få bekräftat att jag gör rätt. DÄREFTER kan jag gärna gotta mig i beröm, men jag vill verkligen inte höra att jag är "jätteduktig" för att jag har kunnat styra hästen över tre bommar alldeles själv. Hade lust att grinigt fråga exakt vad det var som var så himla bra och om målet bara är att ingen ska ramla av? Men så gör man ju inte.
Det värsta är att vanliga ridläraren ska sluta vid årsskiftet och det känns som att Vikarien kan vara kandidat till att ta över den här gruppen. Det finns två andra ridlärare som är jätte-jättebra och som jag typ skulle hugga av mig ena armen för att få rida för, men de har redan fullt i sina grupper. DEPPIGT är bara förnamnet just nu. Aja, det löser sig väl. Hade btw Bulldozern och hon tycker det här med bommar på marken är livet på en pinne. Så hon hade i alla fall roligt. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar