Nu jävlar är det dags för Tjejmilen. Eller det är ju inte förrän på söndag, men Jenny och jag ska ha lyxhelg och åka upp redan i morgon. Bo på hotell, äta gigantiska hotellfrukostar och -middagar, och sedan avsluta helgen med att springa. Hur nu det ska gå. Jag har ju nageltrång från helvetet, samt sår under hälarna och har de senaste dagarna setts linka fram i ungefär samma hastighet som ett genomsnittligt Luciatåg. Jenny har världens rethosta och måste dopa sig för att få sova om nätterna. Ingen av oss har kunnat träna på cirka tusen år, men det kan inte hjälpas. Starta ska vi i alla fall göra, och i mål kommer man alltid. På ett eller annat sätt. Dessutom bistår världens bästa bror (dvs min) med all Stockholmslogistik och annat praktiskt, från hämtning på hotellet till väskhållning och pepp under och efter loppet samt dusch och fika och skjuts till tåget efteråt. Vi behöver inte göra något mer än att springa en mil.
Nu har jag i alla fall packat, eftersom vi sticker direkt från jobbet imorgon. Packningen liknar mest av allt en förbandslåda. Plåster, kompresser, skumgummi, sporttejp. Och så har jag gjort LÅTLISTAN till min mp3-spelare, som är det viktigaste av allt. Den här gången blir det mycket The Men They Couldn't Hang blandat med Die Toten Hosen och Lars Winnerbäck. Samt Iron Maidens Hallowed Be Thy Name, som är med på alla låtlistor jag gör.
I morgon ska vi sluta tidigare från jobbet och äta lunch på Subway innan tåget går. Lyxigare än så kan ju inte en helg börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar