söndag 10 augusti 2008

This heat makes some folks lazy, others mad dog crazy

Jag och min pojkvän beslöt oss för att vi skulle ha en romantisk videokväll och valde enhälligt, eller såhär i efterhand känns det som att det nog var mest jag som ivrade för detta, men demokrati är ju svåra grejer, att se filmen Motorsågsmassakern från 1974.

I min ungdom, när debattvågorna om videovåldets skadliga inverkan svallade höga, var det jättefränt att ha sett Motorsågsmassakern. Ingen hade nog egentligen gjort det, fast alla ville ändå liksom ge sken av det. Där jag växte upp hade stans enda videobutik inte den i sitt sortiment, och uppenbarligen var varken jag eller någon annan i den dåvarande bekantskapskretsen driftiga nog att fixa fram den på något annat sätt. Det är ett helvete att vara rebell i en småstad.

Nuförtiden lär det knappast vara någon som blir impad över att man har sett Motorsågsmassakern, särskilt inte om man sett den typ nu, och inte för 25 år sedan. Och jag måste dessutom säga att jag blev ganska besviken. Så mycket väsen för så himla lite videovåld.  

Störiga inslag i Motorsågsmassakern: 

  1. Att de amerikanska ungdomarna med mycket möda och stort besvär och med hjälp av flera plankor rullade ut en tjock kille i rullstol ur en minibuss, bara för att han skulle kissa. I en plåtburk. Kunde han inte suttit kvar i bussen och gjort det? Dessutom fick man aldrig någonsin se att de rullade in honom igen. Det måste ju ha varit asjobbigt. 
  2. Att alla amerikanska ungdomar i amerikanska skräckfilmer till varje pris måste in i alla tomma och till synes övergivna hus de råkar stanna i närheten av. Helloooooo tjoar de ett par gånger, sen bara öppnar de dörren, som alltid är olåst, och kliver på som om de bodde där. Så gör man väl för helvete inte. Men så går det ju oftast illa för dom som gör så också.  
  3. Att så fort det dyker upp en brud som är lite slampigt klädd så vet man att hon kommer att bli slaktad fortare än någon hinner säga Leatherface.
  4. Att de satt i en bil där strålkastarna var tända fastän de inte ens hade nyckeln till tändningslåset. Hur gick det där till då?
  5. Att familjen Sawyer hade ett helt hus fullt med skelett och lik och slaktarkrokar och halvdöda farfädrar och grejer, och golvet i vardagsrummet var täckt med ett halvt ton fjädrar och ben och annat äckelpäckel, och så hade de en levande höna i en skitliten fågelbur. Varför i helvete då?
  6. Att Leatherface var så otroligt tafatt med sin motorsåg. Han kunde ju inte ens såga sönder en dörr utan att det tog halva dagen.
  7. Att den sista överlevande bruden sprang så otroligt långsamt. Leatherface var ju rätt stor och tjock och bar på en tung motorsåg och hade dessutom mask för ansiktet och såg ut att lunka fram i sakta mak, och man tycker ju att bruden verkligen borde vara motiverad att hålla ett högt tempo, men lik förbannat sprang hon skitsakta. Sådär sakta så att Leatherface kunde hålla jämna steg i evigheter. MEN ÖKA.

Ja, det var väl i stort sett allt. En annan dag ska jag redogöra för störiga inslag i filmen The Reaping.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar