onsdag 13 augusti 2008

Så länge skutan kan gå

För några dagar sedan satte jag ut en annons på Blocket om att jag ville sälja en våningssäng. Sjuhundra miljoner människor har hört av sig och velat köpa den. Ungefär 90 %, dvs i runda slängar omkring 630 miljoner människor, har undrat om madrasserna ingår.

Men allvarligt. Jag handlar asmycket på loppis och second hand, eller asmycket är väl kanske att ta i för så himla mycket handlar jag inte, men när jag handlar är det nog oftare begagnat än nytt. Och jag tycker att jag har en hyfsad toleransnivå för vad som är hygieniskt acceptabelt i såna lägen, men jag kan ju tycka att gränsen för vad som är fräscht går vid någon annans madrasser. Saker av tyg man kan stoppa i tvättmaskinen - helt okej. Saker av tyg man inte kan stoppa i tvättmaskinen och som någon annan legat och utsöndrat Gud vet vad för slags kroppsvätskor i - inte okej. Om ni frågar mig alltså. Det var det förvisso ingen som gjorde, men jag säger det ändå, oombedd. Sån är jag.

Men uppenbarligen är världen full av människor som är villiga att betala en rejäl slant för någon annans okända utsöndringar. Och för allt i världen, inte mig emot. Jag fick ju till och med betalt för att slippa åka och slänga dem på soptippen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar