Jag har ett getingbo utanför ett av mina fönster, eller vadå jag har, det är väl getingarna som har det. De har ockuperat ett ledigt hål i murbruket, och ingen hyra betalar de heller, såvitt jag vet. Nu ska det sägas att de hittills inte på något vis har stört mig heller, trots att boet ligger bara någon meter från balkongen och balkongdörren har varit öppen dygnet runt. En enda geting har förirrat sig in i lägenheten, men det känns som att det skulle kunna ha hänt ändå.
Fast jag är lite sur på getingsläktet i största allmänhet just nu. Jag blev nämligen getingstucken förra veckan. Helt utan anledning kan jag säga. Ena dagen plockades det körsbär i fred och endräkt med naturen, visserligen kändes det emellanåt som att det skedde med livet som insats, men på det stora hela gick det ändå bra. Nästa dag råkade jag bara passera Steklarnas Förenade Körsbärsterritorium, och då var det ett randigt litet as som tog det som en provokation av stora mått och satte gadden i vristen på mig. Som om jag hade försökt ta död på henne med en karatespark eller något. Skärpning, tack. Jag var faktiskt vänligt sinnad.
När jag var barn fick jag lära mig att om man fick mer än sju jordgetingstick så dog man jämmerdöden. Tyvärr var det ingen* som brydde sig om att upplysa om att det rörde sig om fler än sju stick vid ett och samma tillfälle**, utan jag trodde ganska länge att även om man bara fick ett stick i taget med åratals mellanrum så skulle detta liksom ackumuleras, så att när det där ödesdigra sjunde sticket till slut inträffade så segnade man ner och dog på fläcken, ungefär som Five Point Palm Exploding Heart Technique i Kill Bill.
Jag tror det kan bli en bra deckare med en lagom giftig intrig. Det sjunde sticket, i regi av Ingmar Bergman, nejvisstnej, han är ju död.
Förmodligen så har han trampat i ett jordgetingbo.
* Läs: min mamma.
** Vilket för övrigt inte heller är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar