På min inte så spännande väg till jobbet så är det ett ställe när man precis har kommit av motorvägen där det först är ett rödljus och sedan knappt 100 meter senare är det en rondell och sedan kommer man ut på en väg där det är 60 km/h. Jag kör ju till jobbet innan fan själv fått i sig vällingen och brukar därför vara relativt ensam på vägarna. I morse hade jag dock en bil bakom mig hela vägen från motorvägsavfarten och fram till det där trafikljuset, som för en gångs skull var rött eftersom det var en annan bil som stod till mitt höger i den korsningen. När jag fick grönt så rullade jag framåt i sakta mak, det är liksom ingen mening med att börja gasa på eftersom man alldeles strax ska in i den där rondellen. Men bilen bakom hade uppenbarligen FÅTT NOG bara av att vänta 30 sekunder extra vid rödljuset, så han (jag hann inte se men utgick på rätt så goda grunder från att det var en man) körde om mig, axade på och drog till vänster och mot körriktningen genom rondellen som om det var en himla biljakt i en amerikansk film och inte en mulen tisdagsmorgon på ett industriområde strax utanför centrala Ankeborg. Mindre än en minut senare mötte jag en polisbil på nämnda väg. Hade gärna sett att polisbilen gjorde en U-sväng, körde ikapp fartgalningen och lät denne få stå vid sidan av vägen och bli både bötfälld och skymfad medan jag laglydigt skulle glida förbi. Men det var tydligen för sent för karma att börja jobba, så vi fortsatte var och en åt varsitt håll och fartgalningen fick fortsätta svina omkring helt ostraffat.
Idag ska jag jobba, springa mina 3 kilometer och sedan hasta hem för att fiska upp Remus för vidare färd mot veterinären för återbesök och kontroll av bukspottkörteln. Tycker han är bättre, om än inte helt bra, men vet inte heller riktigt vad man kan förvänta sig av en gubbhund på fjorton och ett halvt jordsnurr. Vi får väl se vad veterinären säger.
Igår började min man sin semester. Den har han tänkt ägna åt att först riva ner och sedan bygga upp vårt uthus på ett bättre sätt än tidigare. Gubben som vi köpte huset av var verkligen ingen snickare utan föreståndare i affären här i byn, men han hade ett självförtroende som om han vore hedersmedlem i Byggargarbetarförbundet och byggde på egen hand och av rivningsvirke från ett annat (fd) hus på gatan ett uthus vars konstruktion i bästa fall går att beskriva som "sådär" enligt min man (som är snickare), så nu ska Uthus 2.0 konstrueras av nämnda snickare. Jag misstänker att cirka hälften kommer att bli gjort under denna semester och andra hälften kommer att bli ytterligare ett evighetsprojekt à la min man som jag kommer att irritera ihjäl mig på, kom ihåg var ni hörde det först.
Igår anlände i alla fall vår nya duschkabin som vi beställde för jättelängesen men så var man tvungen att vara hemma när den anlände, så då bestämde vi hemleveransdatum när min man hade semester. Sen glömde vi båda bort det så när bilen kom så var min man på väg hem från byggvaruhuset och jag hade precis varit ute med hundarna, kört ett pass tabata och sedan gått ut för att släppa ut hönsen i trädgården och hämta in dagens skörd av ägg och såg ut därefter, men det spelar ju ingen roll, ska ju inte ut och ragga liksom. Det dög dock inte med mig utan det var min man som prompt måste vara där och legitimera sig så jag fick stå och snicksnacka med chauffören om ditt och datt en god stund innan min man återvände från sin utfärd till karlarnas paradis.
Vi köpte ju ny duschkabin för inte alls särskilt länge sedan, typ 2020 och ungefär lika länge har jag retat mig på den, för det var ett djävla SMÄCK där det enda som är positivt med den är möjligen att den är rymlig. Men de medföljande hyllorna har lossnat och fått superlimmas på plats tusen gånger, duschslangen har fått bytas ungefär lika ofta eftersom blandaren är placerad på ett otroligt korkat sätt så att slangen kommer i kläm när man ska lyfta den i huvudhöjd. Det finns också ett fast duschmunstycke eller vad det heter i taket, som ibland producerar iskalla droppar à la kinesisk vattentortyr. Det är också negativt att den är rymlig eftersom den tar upp i princip hela badrummets yta och det är med nöd och näppe man har kunnat klämma in en tvättkorg på de futtiga kvadratcentimeter som återstår. Skurhinken, som vi också förvarar i badrummet, får placeras antingen inne i duschkabinen eller bakom tvättkorgen där man inte når den utan att man först lyfter ut tvättkorgen och då får man lyfta den, tvättkorgen alltså, över toastolen i en manöver som inte återfinns i någon ergonomisk handbok. Så nu åker den jäveln, duschkabinen alltså, UT och ersätts med en som är mindre, men förhoppningsvis bättre. Nu ska den bara monteras också. Gulp. Hoppas intensivt att min man kan fixa det själv medan jag är på jobbet.
Igår fick jag upp en skojig nyhetsflash på telefonen: Den försvunna wallabyn tillbaka efter månader borta - "Tappade aldrig hoppet". Hahaha, "wallaby", "tappade aldrig hoppet", hahaha. Nä, roligare än så här blir det väl inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar