Juli!

Nämen...är det redan juli? tänkte jag i morse, för jag har tydligen inte riktigt hängt med, utan tänkt att sista juni nog var någon gång den här veckan. Men det var tydligen igår. Så här avslutades juni:

I fredags hade jag bestämt att jag skulle sluta vid lunch och sedan åka till stallet och hjälpa till att ta ut  alla hästarna i deras sommarhagar för att jag sedan skulle få lite tid med personalen angående information som skulle ut på hemsidan innan de gick på semester. Min kalender var nästan tom, bara två korta möten rätt tidigt på morgonen så det skulle ju gå bra. Sen kom ett sista-minuten-catch-up-before-holidays-möte som drog ut på tiden så det blev i alla fall stressigt, men jag hann. Hade också varit listig och tagit med mig ett par gympaskor för enda gången jag inte helhjärtat älskar och förespråkar barfotaskor är väl när man leder hästar. Tror egentligen inte att det skulle vara så stor skillnad om man skulle bli trampad, bortsett från sulan så består väl en gympasko strängt talat egentligen bara av lite mer tyg, men det känns helt enkelt inte bra med barfotaskorna i kombination med hovar. 

Dock var jag inte så listig att jag hade tagit med ett par strumpor, och redan efter första vändan så kände jag att jag höll på att få skav på insidan av foten. Efter tredje vändan var det (visade det sig) ett öppet sår i storleksordning av en enkrona på vänster fot och ett mindre, kanske som en tioöring, på höger. Aj. Bortsett från det så var det 29 grader varmt, luftfuktigheten kändes som flera tusen procent och alla Sveriges flugor, myggor och bromsar surrade runt oss och kalasade frejdigt på såväl människo- som hästblod. Men efter tre vändor så var alla hästar och ponnyer där de skulle vara. Slet av mig skorna och gick barfota tillbaks till stallet vilket var skönt men också gjorde att det kom sand och smuts in i mina skavsår. Väl tillbaka till stallet kunde ta itu med övriga göromål och när det var klart satt vi kvar och snackade skit en stund och sedan masade jag mig hemåt. På vägen hem började det hällregna, men det var bara en kort och intensiv skur och sedan var det uppehåll igen. 

Kom hem, tvättade mina skavsår, hann sedan knappt mer än slänga mig i soffan och pusta ut förrän min man ringde och då var väl hans buss från stan inställd p g a sjukdom, så det var bara att sätta sig i bilen och åka tillbaks till stan igen och hämta upp honom. På vägen hem ringde min man vår lokala pizzeria och beställde hämtmat som vi hämtade upp innan vi åkte hem. Sedan åt vi, kollade på The Glory och sen gick jag väl och lade mig kort efter det antar jag. Hade dock svårt att sova p g a skoskaven som låg emot täcket eller lakanet eller båda nästan hur jag än vände och vred mig. Ville inte sätta på plåster för jag tänkte att det skulle vara bra att ha det lite öppet och luftigt, men det var nog inte så smart. 

På lördagen skulle jag ju egentligen ha tränat viltspår, men det blev inställt så jag försåg mina stackars fötter med Compeed och traskade sedan ut på en långpromenad. Vädret var toppen, eller det var kanske mer att jag för en gångs skull hade lyckats matcha klädsel med den rådande temperaturen. Kom hem och sen åkte jag och min man på en stor och välrenommerad loppis som ordnas varje år i en grannby och som vi nästan alltid missar. Nu hade min man i alla fall varit om sig och kring sig och tagit reda på när den var. Den öppnade klockan 11 och vi var där strax efter 12 och då såg det ut att vara på upphällningen, så tydligen måste man vara där klockan 11 om det ska finnas något av intresse kvar. Vi lufsade bort till ladan med böckerna och jag köpte Kristina Sandbergs trilogi om Maj som jag har läst och tyckt mycket om, var övertygad om att jag hade lånat dom på bibblan och det hade jag också men sen hade jag tydligen köpt dom vid något tillfälle när det var "tag tre, betala för två"-erbjudande på pocket. Upptäckte jag när jag kom hem, men man får väl se det som ett välgörenhetsbidrag till den lokala idrottsföreningen dårå. 

Hönan Ulrika har bestämt sig för att hon vill bli mamma igen och lagt sig att ruva. Av erfarenhet vet vi att hon ger sig ALDRIG (eller ja, någon gång gör hon väl det, men det lär dröja) och tre gånger har hon ju ruvat fram kycklingar från Coops ekologiska ägg. Vi diskuterade lite hit och dit om vi skulle testa det en gång till eller om vi skulle köpa avelsägg istället, i det förra fallet är det ju inte särskilt hög befruktningsgrad. Första gången blev det två tuppar, andra gången en tupp, tredje gången två hönor (Änglamark och Himlajord) på tolv ägg per gång, det känns som att det lika väl kan bli ingen och det hade känts så taskigt mot Ulrika. Vi kom fram till att vi skulle köpa avelsägg, då kom frågan: vilken ras? Vi har ju nu:

6 blommehöns (Mette-Marit, Magnhild, Michelle Obama, Brienne, Christine Perfect och Jeanette)

1 australorp (Kim Wall)

1 smålandshöna (Astrid)

1 Bielefelder (Elizabeth)

1 Silverudds blå (Eleonora)

3 blandraser (Ulrika, Änglamark och Himlajord)

Av dessa är Änglamark och Himlajord de mest produktiva, så hade det bara varit för äggens skull så skulle man väl ha satsat på värphybrider. Men nu vill man ju mer ha en mångfald i flocken och snygga ägg. Beställde efter mycket velande sex ägg av kopparmaran och sex ägg av Cream Legbar, som ger mörkbruna respektive blå ägg. Så får vi se vad det blir av det. Ulrika skiter väl i vilket bara hon får kycklingar. 

Sen var det dags för hästhoppning i form av Global Champions Tour från Stockholm på tv och sen hände väl inte så mycket mer den dagen.

Igår morse tyckte jag att Tage var lite svullen på ena örat, men han var pigg och glad och studsade omkring som vanligt så jag tänkte att han har väl kanske slagit i det på något sätt när han race:ar runt, alternativt fått en smäll när han och Laban har slagits vilket dom gör med jämna mellanrum eftersom Tage tycker att det är han som bestämmer eftersom han är äldst och Laban tycker att det är väl dags att ändra på det eftersom han är en stor kille nu (Remus som bestämmer över dom båda skulle dock aldrig nedlåta sig till såna barnsligheter). När vi gick ut såg jag dock att han hade något slags sår på halsen nedanför örat, så jag tänkte att okej, då fick han väl ett bett när de rök ihop som i lördags kväll då, fast konstigt för det borde ju ha blött och vi såg inget då. Aja, jag gick en runda i hällande, verkligen hällande regn (min regnkappa ska tåla 10 000 meter vattenpelare men det här måste ha varit en MILJON mvp för jag var blöt ända in när jag kom hem igen) och han var pigg och glad och nyfiken som vanligt. Kom hem, rakade bort pälsen kring såret och noterade samtidigt att svullnaden hade ökat rätt så markant, nu var inte bara örat svullet utan även halsen. Tvättade såren, det var två märken efter tänder (antar jag). Sedan smet Tage upp på ovanvåningen och lade sig i sängen mol allena, vilket han ALDRIG gör annars. Kallade ner honom efter kanske 10 minuter och då var inte bara örat och halsen svullna utan det hängde nästan som en påse vid käken också. Tyckte också han verkade slö och kändes låg och NÄE, det här kändes inte normalt, kunde det vara ett ormbett? Det var bara att pallra sig iväg till djursjukhuset där de också tyckte det, så han blev inlagd för observation över natten. 

Den stora frågan är ju bara, när skulle han i så fall ha blivit biten? I lördags när vi var ute i skogen så stoppade han visserligen in huvudet långt in i något buskage och kastade sig sedan tillbaka precis med full kraft som om han blivit rädd för något, rent teoretiskt skulle det väl kunna ha legat en orm där, men vad som talar mot det är att efter vad jag har läst mig till så kommer svullnad och trötthet p g a ormbett ganska så omgående, inte typ nästan ett dygn senare. Och resten av lördagen var han inne utom på kvällsrastningen men den var i koppel tillsammans med de andra och det känns inte så himla sannolikt att det skulle ha hänt då. Ja, det lär man väl aldrig få reda på misstänker jag. 

Efter detta drama åt vi en kraftigt försenad lunch, sedan var det mer Global Champions Tour på tv och sen var det middag och The Glory och läggdags. Kändes extremt konstigt att inte ha Tage på vänster sida av mig i sängen, men förhoppningsvis får han väl komma hem snart igen. Laban tycker också det är konstigt, han går omkring och letar medan Remus inte bryr sig nämnvärt. 

Men nu är det alltså juli! Helt plötsligt blir jobbkalendern betydligt luftigare. Projektet jag jobbar med känns som att det är lite på paus den här veckan eftersom både projektledaren och den andra medlemmen i teamet plus konsulterna har semester, eller jag har ju att jobba med ändå såklart men det är inte upphackat av dessa ständiga möten både arla och särla som har präglat de senaste veckorna. Skönt, nu kanske man hinner beta av lite annat som står på ens alltid lika matiga to do-lista.