Glöm aldrig Tintin

Har läst Glöm aldrig Tintin av Sanam Gharaee. Detta är handlingen:

8 januari 2023 skickade jag iväg min åttaårige son Tintin för att ha umgänge med sin pappa Alexander. Tintin som var världens gladaste kille. Omtänksam, snäll, och påhittig.

Alexander hade varit svärmorsdrömmen som höjt mig till skyarna. Sen kom Tintin. När allt inte längre var på Alexanders villkor var jag inte längre den fru han önskade. Åren som kom kantades av hot och psykiskt våld. Trots det kämpade jag hårt för att skapa en kärleksfull vardag för mig och Tintin. När Tintin började bli rädd och vägra umgänge slogs jag, förgäves, för att Tintin skulle slippa träffa sin pappa. Inte ens när Alexander misstänktes försöka kidnappa Tintin utomlands stoppades umgängena. En pappa har tydligen rätt till sitt barn. Till vilket pris som helst.
"Det kommer gå bra", var det sista jag sa till Tintin innan han åkte.
Men det gick inte bra. Några timmar senare knackade polisen på dörren. Alexander har gjort det oåterkalleliga. Han har tagit livet av mitt barn.
Fallet Tintin fick stor uppmärksamhet våren 2023. I Glöm aldrig Tintin skildrar Sanam Gharaee kampen för sin sons frihet. Boken är en sann berättelse om en mamma som försöker rädda sin son från en våldsam man - och förlorar mot det svenska rättssamhället. Om att få sitt barn mördat av den man en gång älskade allra mest.
Frågan på allas läppar var och är fortfarande: Hur kunde det få ske?

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig. När man som utomstående läser en sån här berättelse känns det helt osannolikt, men uppenbarligen är det ju inte det. Så tragiskt och sorgligt. Betygsätter inte den här boken pga finns liksom ingen rimlig skala.