Got my ticket for the long way round

Förra veckan skulle jag lägga ner nånting i översta lådan i hallbyrån, och översta lådan i hallbyrån är hos oss ett sånt ställe där man lägger saker som man inte riktigt vet var man ska göra av, och då hittade jag en sån där liten vattenflaska för löpare som man fäster med ett gummiband runt handen och som rymmer cirka 2 deciliter. Gissar att jag fått den i något reklamsammanhang, för jag har aldrig någonsin haft med mig en vattenflaska när jag har sprungit eftersom jag inte gillar att släpa på saker. Men i fredags skulle det bli varmt, så jag slängde med den i min såkallade gympapåse (en tygkasse med tryck från Centerpartiets kvinnoförbund som jag fick senaste gången jag sprang Tjejmilen för då var det strax innan riksdagsvalet och alla partier var ute och delade ut allt möjligt till alla som råkade passera, alltså inte under själva Tjejmilen utan det var väl på väg till eller från, och en gratis tygkasse tackar man väl inte nej till även om man inte är centerpartist, hade nog dock dragit gränsen vid moderaterna och SD såklart, fast de har kanske inte ens ett kvinnoförbund?) och tänkte att det kanske blir lite mindre jobbigt om man kan ta en slurk vatten då och då, det är väl ändå ingen slump att det finns vätskekontroller på lopp. 

Tyvärr visade det sig att kvalitén på denna flaska var helt undermålig och den läckte någon droppe för varje steg jag tog, så när det var dags att fukta strupen så fanns det bara ett par matskedar kvar som varken gjorde till eller från, så det experimentet betraktar jag som totalt misslyckat. Plågade mig i alla fall igenom mina 5 kilometer. Fotspecialisten har ju sagt att jag skulle springa 3 kilometer två gånger i veckan i två veckor och om det går bra, 5 kilometer två gånger i veckan i två veckor och om det går bra "så kan du springa hur du vill för då är du igång". I fredags var den sista gången av de två veckorna med 5 kilometer, men jag känner mig långt ifrån igång för det är fortfarande ASJOBBIGT även om jag springer så sakta att sniglar skulle kunna passera mig strax innan mållinjen. Men det beror kanske också på värmen. MEN: peppar peppar och no jinx, än så länge känns det ju i alla fall som att kroppen håller. Och det var ju det som var själva poängen. 

Åkte och handlade och sedan hem. Tittade till Ulrika och kycklingarna. Jag köpte ju 12 avelsägg på Blocket, sex av dom var Cream Legbar och sex Maran. Av Cream Legbar-äggen så blev det fyra kycklingar, tre tuppar och en höna. Av Maranäggen blev det en kyckling som inte ens tog sig ur ägget innan den dog, och en som verkade jättesvag när jag tittade till den i torsdags, men det är jobbigt att  kläckas så jag hoppades på det bästa, men i fredags fick jag dessvärre avliva den eftersom den var ännu svagare.  

Lagade tacos som vi åt medan vi kollade på OS-invigningen. Alltså,  det kanske är att svära i kyrkan för alla har ju sagt att den var så mäktig och så cool och häftig, men jag gillade den inte. Tycker fanbärarna ska marschera med allvarliga miner och inte stå och flamsa  och dansa runt på en båt. Men det verkar jag ju vara ensam i världen om att tycka.

Orkade inte stanna uppe och se när den olympiska elden tändes utan gick och lade mig vid tiotiden. 

På lördagen tog jag med hundarna ut på promenad, kom hem, körde ett benpass och gjorde fotrehab. Stekte pannkakor till lunch. Städade hönshuset och plockade bort de ägg som inte kläckts i ungdomsgården. Gick för att slänga dom i komposten och tänkte att det var ju väldigt vad kycklingarnas pip hörs långt bort. Då var det ett av äggen som pep. Den svekfulla hönan Christine Perfect gick ju av sina ägg när vi flyttade dom i tisdags, då lade min man in hennes  två ägg (ett Cream Legbar och ett Maran) under Ulrika och tog ut henne ur ungdomsgården. Det var hålslag på Maranägget i tisdags, vilket innebär att den stackars kycklingen kämpat för att kläckas i fyra dagar. Ulrika är en pragmatisk mamma så hon har fullt upp med sina fyra kycklingar och inget intresse för ägg längre. Jag tycker ju att naturen ska ha sin gång och man får väl ändå anta att kycklingar som inte kan ta sig ur ägget för egen näbb inte är livskraftiga och så vidare, MEN kunde absolut inte med att slänga ett ägg där det fanns en pipande kyckling i komposten, så vi sprayade med vatten och plockade bort resten av skalet bit för bit. När allt går som det ska så ligger ju ägget under en höna och då är luftfuktigheten optimal, men om hönan går av och det är hålslag så torkar hinnorna efter ett tag och blir sega och jättesvåra att forcera. Ut kom en levande Marankyckling som vi petade in under Christine Perfect som, när hon blivit utkörd från ungdomsgården lagt sig och ruvat på ett plastägg inne i hönshuset igen. I den bästa av världar så kunde hon då ta sig an denna kyckling och sluta ruva och allt skulle vara frid och fröjd. Tyvärr var nog vår räddningsinsats i senaste laget, för när jag tittade till dom några timmar senare så var kycklingen död. Trist, men det kunde ju gått. I alla fall så var det inte mycket bevänt med Maranäggen, tre döda kycklingar av fem ägg (det sjätte råkade ju Ulrika picka sönder då hon högg efter mig när jag la in äggen till henne), men det var väl bara en olycklig slump. 

Sedan var det herrhandboll, Sverige mot Tyskland och sedan Frankrike mot Danmark där de senare gjorde en mästerlig upphämtning och vann stort mot fransmännen på deras hemmaplan. Vet dock inte om det var taktik från fransmännen att hålla inne med en del finesser eftersom dessa lag sannolikt kommer att mötas igen senare. Återstår att se. 

Igår gick jag en promenad med hundarna. Kom hem, då var grannarna ute så jag stannade till och stod och snackade med doma en stund innan jag gick in och tränade pilates och kollade på terrängrittsmomentet i fälttävlan. Tog också ett FOTBAD! Det är något som har stått på min to-do-lista i evigheter. För att vara en person som lägger så enormt mycket tid på att träna mina fötter som jag är så är jag enormt dålig på att sköta om dom i övrigt. Hälarna är alltid fulla av torrsprickor som det fastnar en massa smuts i och jag tänker alltid att man borde ju...men sen blir det inte av. Men förra veckan när jag var på Granngården så köpte jag en balja som jag tänkte dedikera till fotbad, för det har lite stupat på det också att jag inte haft någon lämplig sådan. Och när jag var på Willys i fredags så köpte jag fotsalt  också, för det har jag hört ska vara bra. Så nu har jag tagit, kanske inte mitt livs första men i alla fall första fotbadet på säkert 30 år, och det var riktigt gött. Ska försöka få ihop någon slags rutin för detta nu då. 

Sedan var det damhandboll, först Sverige mot Tyskland och sedan Danmark mot Norge där de senare kanske var lite revanschsugna efter förlusten mot Sverige (?) och gav danskorna rejält med däng. Gjorde grönsaksbiffar till middag och ropade in min man som en annan hemmafru. Honom har jag knappt sett röken av på hela helgen för han har slitit med uthuset. Nu har han bara en vecka kvar på semestern och det är mycket kvar att göra. 

Den här veckan ska det bli varmt, typiskt eftersom jag har min löpträning att tänka på. Vill inte göra uppehåll NU, när Tjejmilen bara är en månad bort, så det blir att kämpa på. Till helgen ska det eventuellt bli lite svalare, men då är det dags för BOOT CAMP så det kommer ändå att bli svettigt. Hehe.