She studied the lines of my face

Igår jobbade jag, blev irriterad på en person för hen är så...liksom otrevlig fast på ett subtilt sätt som jag inte riktigt kan sätta ord på, det är inte direkt passivt aggressivt men någonting ditåt, sådär så att man efter ett samtal måste fundera på om man har gjort något fel? eller vad det kan vara som gör att hen förmedlar missnöje eller att andra är bromsklossar när de bara gör sitt jobb. Eller som det här: igår sa vår logistikansvarig att det äntligen skulle börja komma containrar från Kina "från och med den 17" (för kännedom så seglar inte båtar från Asien genom Suez längre och därför tar alla såna leveranser mycket längre tid än planerat, slut på info från tillverkningsindustrin), den här lätt otrevliga personen (DLOP) svarade då "nej, de ska komma den 16" och logistikansvarig svarade att nej, det var den 17 och jag fyllde i att det hade varit den 16 men blivit ändrat till den 17 "enligt listan" (som mailats från hamnen dit containtrarna skulle anlända). 
DLOP: Jaha, det var värst vad du hade koll då!
Jag: Japp, jag såg det i den där listan som logistikansvarig mailade ut. 
DLOP (raljerande och med adress till logistikansvarig): Jaha, nu är hon och lägger sig i detta också!
Jag: Nä, alltså det var mest att eftersom X är sjuk så kände jag att jag behövde vara lite uppdaterad ifall jag skulle behöva stötta upp där, det är ju svårare när man ska hjälpa till om man bara kommer mitt i och inte har en aning om något liksom. 
DLOP: Jaha, välkommen till vår värld, då vet du hur vi har det hela tiden.

Det ser ju rätt harmlöst ut i skrift och är väl strängt taget egentligen inget att haka upp sig på, men det är något med tonfallet som irriterar mig, det är ju liksom inte som att jag motarbetar någon? Plus att budskapet (i min tolkning) också är lite att jag lägger mig i saker, och i normala fall bara seglar omkring på en räkmacka medan DLOP och hens gäng sliter med att sätta segel vid masterna i full storm varje dag. Eller nåt, jag vet inte. Men det stör mig. 

En annan sak som stör mig är den här konsultgubben som till synes mest lallar omkring och gör exakt noll procent nytta. Ett exempel i nutid: han fick ett praktiskt problem att lösa, och då kommer han till mig för att höra om jag visste hur man skulle göra. Jag sitter verkligen inte inne med några sanningar kring det konsultgubben jobbar med har förklarat minst en miljon gånger snart för konsultgubben att jag kan INGENTING om hans område. Hänvisar honom därför till produktlinjechefen, som sitter i ett annat land och med vilken konsultgubben har möte varje vecka så det är ju inte som att det är en okänd kraft. Produktlinjechefen ger förslag på saker man kan undersöka kring det aktuella problemet. Konsultgubben kommer då till mig och undrar vad produktlinjechefen menar. Jag säger att det kan jag ju omöjligt veta och hänvisar tillbaka till produktlinjechefen. De mailar lite fram och tillbaka, cc:ar mig varje gång och efter varje mail kommer konsultgubben in till mig och frågar om jag "sett produktlinjechefens mail"? och vill diskutera olika aspekter av det och vad kan han ha menat med ditt och tror jag att han vill datt? Trots att jag VARJE GÅNG säger att jag vet inte, du får fråga honom, jag har ingen aning. Men det budskapet verkar ju fastna väldigt dåligt hos mottagaren. Sen är konsultgubben en sån här person som liksom älskar att höra sin egen röst och som har noll procents känsla för huruvida det är läge för lite chittchattande eller ej. I min värld är det oftast EJ för jag gillar inte att bli avbruten när jag jobbar med något och att bli avbruten för att någon jag inte gillar ska typ kommentera vädret eller motsvarande är väl illa nog, men att någon jag inte gillar ska inleda ett samtal om meningslösa saker som vädret, förvänta sig svar och så ska man plötsligt behöva veva igång en helt intetsägande dialog och stå och snicksnacka om ingenting en stund trots att man tycker att chittchattpersonen ifråga är en djävla mjöldryga som kan gå och gräva ner sig någonstans.

Eftersom man inte är Saga Norén, länskrim Malmö, så försöker man ju ändå hålla lite god ton, men vissa människor, TILL EXEMPEL konsultgubben och innan honom JätteBebisKollegan, uppfattar ju inte subtila signaler som att man sitter och stirrar in i en skärm och fingrarna går som lärkvingar över tangentbordet och man bara helt förstrött svarar Mmm...när någon frågar, utan att släppa blicken från skärmen. Hade jag gått in till någon och fått det bemötandet hade jag backat ut igen och antagit att personen var upptagen, jag hade väl för fan i alla fall inte antagit att det var okej att veva igång ett helt samtal som inleds med att bussen var försenad och på tal om det så var det en igår som hade ett busskort som bara gällde i kommun X men de var i kommun Y och då sa chauffören ditt och sen sa passageraren datt och samtidigt klev det på killar med stora ryggsäckar som var turister från Tyskland, eller kanske var det Belgien, det var svårt att veta och då hade de inte appen med vilken man köper biljetter och då sa chauffören ditt och de här tyska, eller kanske att de var holländare förresten, killarna med ryggsäckarna sa datt, eller det var vad konsultgubben trodde i alla fall, för det här var en helt autentisk monolog som jag fick det tvivelaktiga nöjet att avlyssna fastän jag satt halvt bortvänd och kollade in i en av mina skärmar och enligt mig bara signalerade JAG ÄR FÖR FAN INTE INTRESSERAD. Men såna signaler nådde uppenbarligen inte fram till konsultgubben så snart kommer jag väl att förvandlas till Saga Norén, länskrim Malmö, may her soul be blessed. 

Efter jobbet så åkte jag hem i ilfart, powerwalkade med hundarna "ett varv runt backarna" som vi brukar kalla en viss runda, kom hem, lastade in min man, grästrimmer och motorsåg i bilen och åkte tillbaka till stallet för fixardag. Faktiskt var det en, med tanke på att det var tisdag eftermiddag i semestertider, riktigt stor skara som anslöt och sånt gör ju en glad in i själen, föreningslivet FTW liksom. Jag och en  ridkompis skulle röja vid staketen i en hage där det gick två ponnyer. Trodde jag alltså, men när jag anslöt sa ridkompisen att det var bra att jag kom för vi måste ta in ponnyerna för den ena var halt. Hon tog den halta, jag skulle fånga den andra som inte på något vis var intresserad av att lämna sitt goda gräs utan tungt vägande skäl, och det finns väl inget mer irriterande än när man närmar sig en häst och den bara sprätter iväg utom räckhåll hela tiden? Just den här ponnyn är också något av en ensamvarg och bryr sig inte om när kompisarna försvinner så det hjälpte ju inte att min ridkompis gick mot grinden med den halta ponnyn. Men till slut lyckades jag i alla fall kasta grimskaftet runt halsen på honom och då var det som att han gav upp och vi kunde få in dom och sen blev det ju lite pyssel kring det. Sen beväpnade jag mig med en häcksax och återvände till hagen och röjde loss bland nässlor och björnbär. Fan vad det var jobbigt. Brände mig på nässlorna, rev mig på björnbären och fick stötar av elstaketet så nog kände jag att jag levde alltid. Sen åt vi grillad korv och gjorde upp ett schema för vem som skulle fodra och fixa med de hästar som stod inne de kommande dagarna, för stallpersonalen har semester och tanken är ju då att hästarna ska gå på bete och inte kräva mer än den vanliga dagliga tillsynen. I normala fall går det bra, men i år så har vi haft en häst som fick ett djupt sår på kinden som har fått sys och så nu en i princip blockhalt ponny. NU RÄCKER DET, känner jag. 

Ja, sen var det väl bara att åka hem, ge hundarna kvällsmat och ut med dom en runda och sen duscha och gå och lägga sig. Idag ska min man ta bussen till stan och efter att jag har slutat så ska jag hämta upp honom och så ska vi besöka Byggmax för att köpa spik och lite annat som behövs till uthusbygget. Yay, eller kanske inte. Men hellre att han är med än att han ber mig "svänga inom" och köpa något, för han ger alltid så diffusa instruktioner och för övrigt så heter ju bygg-grejer så diffusa saker, det är tum hit och cc dit och så hittar jag inte det han ska ha och måste fråga nån 19-årig sommarjobbare som inte heller vet någonting och sen slutar det med att jag hetsar runt som den flygande holländaren mellan Biltema, Optimera, Jem & Fix och liknande ställen för att försöka hitta saker som jag fortfarande inte riktigt vet vad det är eller vad det ska vara till och därför inte heller kan fatta beslut om det går att ersätta med något snarlikt. Det är ett mycket överskattat nöje, tack men nej tack.