On the road

Igår jobbade jag till lunch, åt min mikrade matlåda vid skrivbordet medan jag jobbade undan det sista, bytte om och åkte sedan och sprang min lilla Pi-runda, den tredje av fyra och nästa vecka är det fem kilometer som gäller. 

Åkte sedan hem, tyckte jag hade gott om tid så jag gjorde min fotrehab, sedan lastade jag in Remus i bilen och åkte till veterinären i Dalby. För den oinvigde är Dalby typ en förort till Lund och veterinärkliniken där är helt fantastisk, så det är värt resan tycker jag. Det tar ungefär en timma från Nästan-Österlen och vägen dit, om man kör på småvägar som jag gjorde eftersom det är närmaste om kanske inte snabbaste vägen, är så trevlig. Det är små gårdar, beteshagar med kor och hästar, böljande sädesfält, vägrenar med blåklint och vallmo och nästan ingen trafik alls. Sen efter ett tag ska man ut på stora vägen mot Malmö och det är mindre charmigt. Fasade lite för hemvägen, för då ska man (från Dalby räknat) svänga vänster ut på en rikligt trafikerad 2+1-väg, vid typ...16.30-tiden när alla ska hem från sina jobb? Jag kommer att bli stående där till imorgon bitti!, beklagade jag mig i förväg för alla som ville (och kanske inte ville) lyssna. 

Veterinärbesöket gick i alla fall bra, även om Remus tycker att det är ett svårt brott mot de taxliga rättigheterna. Förra gången bedömdes han ha en "måttlig" smärtreaktion när veterinären klämde på där bukspottkörteln sitter, nu blev den nedgraderad till "lindrig", vilket var positivt. Ultraljud av lever, galla, bukspottkörtel etc såg bättre ut än förra gången, fråga mig inte vad de ser för det har jag ingen aning om, men huvudsaken är ju att det går på rätt håll. Dock fanns det en liten sten i urinblåsan som man behövde ha ett öga på. Den var bara kanske 1 mm i diameter, så förhoppningsvis kissar han ut den, men det kan också vara att han inte gör det och då måste den opereras, antar jag. Om man inte kan spränga med ultraljud eller något? Aja, den dagen den sorgen. Återbesök om ett par månader för att främst ha koll på stenen, sen ska han äta en omgång till av den där medicinen med 8 tabletter som jag fick jaga runt halva Ankeborg för att få tag på.  Men nu var det ju inte så akut, så då kan jag beställa på nätet och få det hemskickat. Plus att han ska börja få mat tre gånger per dag istället för två, för att minska risken för illamående p g a att magen är tom. 

Uppmuntrad av detta påbörjade jag lång dags färd mot hem. Tänkte att jag kunde väl se vad småvägarna hade att erbjuda och fick på så vis se rätt mycket av Skåne, för det var ju inte precis raka vägen, men jag hade ju ingen större brådska heller. Var hemma strax innan 18 och möttes av kaos, för min man hade tömt uthuset på föremål (många, många) som uppfyllde halva tomten och inomhus stod den nyinförskaffade duschkabinen som inte alls var uppackad och monterad vilket jag hade hoppats på i hemlighet, men det sker kanske idag. 

Traskade iväg till bibblan för att lämna böcker och hämta ut en hel trave nya. Kom hem och åt kvällsmat och satte mig med en bok, men då kom min man och ville att vi skulle ha något slags planeringsmöte angående uthuset, eller ekonomin kring det för det är sannerligen inte billigt att ens bygga ett litet skjul på,vad kan det vara, 10 kvadratmeter? och då ska ändå fasadbrädorna från gamla huset återanvändas. Men ja, det är väl inget att be för. 

Vi har en pytteliten damm i vår trädgård, och nu hade min man sett grodor där, eller åtminstone en groda. Sånt gillar man ju, men nu var han, min man alltså, inte grodan, livrädd för att hönsen skulle äta upp dom, för de har ju bevisat att de verkligen inte är blyga för att mumsa i sig paddor när det står på menyn, så han har hägnat in hela den lilla dammen med kompostgaller så det ser för djävligt ut. Tycker synd om hönsen för de gillar att vara där och krafsa och sprätta omkring. Funderar på att anlägga ytterligare en pytteliten damm någon annanstans i trädgården ÅT hönsen. Hahaha. Får väl bli ett semesterprojekt kanske? 

Apropå höns så har hönan Christine Perfect, av min man döpt efter sångerskan i det brittiska bandet Chicken Shack (senare Christine McVie i Fleetwood Mac), lagt sig att ruva hon också. Vadfalls, hon är över sex år gammal och har aldrig någonsin visat sådana tendenser tidigare? Christine Perfect är en av våra blommehöns och de ska ju inte vara så ruvningsbenägna, men det skiter hon ju uppenbarligen i. Ulrika, den (numera fd) enda hönan som vi har som vill ruva är någon blandras. En gång köpte jag avelsägg av Plymouth Rock, fick då ett par ägg av Silverudds blå som bonus för hon jag köpte av hade inte lyckats samla ihop så många som jag ville ha, eller hur det nu var. Sen visade det sig att hennes barn nog hade varit med och blandat ihop äggen så i slutändan blev det två Plymouth Rock, som båda var tuppar och hamnade i frysen, och av Silverudds blå-äggen så blev det våra två svarta höns Ulrika och Eleonora, men Ulrika är inte renrasig Silverudds blå för hon är ingen grönvärpare plus att hon har som ett skägg och ser litegrann ser ut som en uggla, så kanske är hon någon slags Faverolle-blandning? Ulrika har i alla fall ersatt äggkläckningsmaskinen, men nu ser det alltså ut som att även Christine P ska göra henne sällskap, för hon har legat i tre-fyra dagar och häromdagen när jag skulle kolla om det fanns några ägg i redet så väste hon och pickade efter mig som en sann surhöna. Jaja. Får väl peta in ett par av Ulrikas ägg under henne och se vad som händer.