Jaha, så var det måndag igen. Även om jag gnäller över sen semester och att det känns som åttahundra år tills jag får vara ledig så är det rätt gött att komma till jobbet och slå upp kalendern och se att det inte finns ett enda möte inbokat, förutom de där stående som alltid finns där. Det finns ju att göra ändå, det finns det ju alltid, men man kan ju tänka att det ju faktiskt är superlyxigt att kunna göra det med 100 % fokus, att kunna lägga (nästan) en hel dag oavbruten koncentration på ett projekt. Händer inte annars, note to self nästa gång jag gnäller.
I fredags skulle det enligt väderprognosen tidigare i veckan vara cirka 15 grader, mulet och lite regn och det passar ju perfekt när man ska springa, speciellt när man som jag både är otränad och värmekänslig. Fredagsförmiddagen passerade med sol, klarblå himmel och inte ett moln så långt ögat kunde nå och då blev jag lite stressad p g a att jag hade Tage med mig på jobbet och hund i bil när solen skiner är ju ingen bra kombination. Strax innan lunch övergick solen till växlande molnighet men det var fortfarande perioder där solen stekte. Det finns EN skuggig plats på den parkeringen jag brukar ställa mig på, men den var faktiskt ledig. Ville dock inte utmana ödet och vara borta för länge, för bilen blir ju varm även om solen inte står på, så istället för att ta samma runda som i tisdags, detvillsäga gå cirka 1,5 km, springa 3 och sedan gå de återstående 1,5 km så sprang jag min såkallade Pi-runda (3,14 km) som börjar precis i anslutning till parkeringen. Det gick rätt bra och bilen var inte jättevarm när jag kom tillbaka. Det var däremot jag! Får lite panik av att springa där solen bara steker på och det inte finns någon skugga någonstans, så det var nog jobbigare än själva löpningen.
Åkte hem och tog ut hundarna på en promenad. Då passade minsann vädret på att vara väder! Inledde i solsken, men strax mulnade det och började blåsa. Sen fick jag i tur och ordning uppleva regn, lite sol, regn igen, rejäl blåst samt åska. Kom hem som en blöt katt, skalade av mig kläderna och körde benpass och fotrehab när jag ändå var igång. Sen hände väl inget mer utom att min man kom hem tidigare eftersom det var hans sista dag innan semestern.
Nästa dag vaknade jag med monstruös träningsvärk i röven. För ett tag sen läste/hörde jag någon träningsperson jag följer på Instagram som pratade om "pannkaksrumpa" och det skulle man passa sig för. Det var ett uttryck som jag aldrig hört förut och fattade helt ärligt inte riktigt vad det var, men antar att det handlar om att röven är platt och utan muskler. Scrollade vidare för jag tänkte att det där hade väl ingenting med mig att göra, min röv är inte platt och jag skulle nog vilja påstå att den innehåller mer muskler än fett. Tränar visserligen inte den specifikt, men i the great masterplan för att hålla min artros i schack så ingår ju en massa övningar som involverar sätesmusklerna, och det sker ju även i pilates och ridning så det kommer väl liksom lite på köpet där.
När jag var hos Fotspecialisten så fick jag ju en övning som var att göra explosiva tåhävningar, detvillsäga stå på en låda eller nåt, gå ner långsamt och sedan skjuta upp igen med våldsam kraft. Detta skulle enligt Fotspecialisten göra musklerna mer elastiska och det i sin tur skulle vara fördelaktigt i löpningen. Lät rimligt, tyckte jag, och i fredags när jag körde mitt benpass så kom jag på att jag skulle kunna vara lite mer explosiv i dom övningarna också. Det är mest en massa varianter av knäböj (eller "squats" som det tydligen numera heter på svenska) och utfallssteg med vikter och dom har jag tidigare gjort långsamt, men nu har Fotspecialisten sagt flera gånger i uppmuntrande ton att "styrkan har du", så jag lade in lite explosivitet i de övningarna. Och DJEFLAR vad det tog, framför allt på sätesmusklerna dårå. Var tydligen inte så vältränad som jag trodde? Jaha, då är det väl bara att fortsätta på den inslagna vägen tänker jag.
Tog min ömmande röv och gav mig ut med hundarna på långpromenad. Upptäckte att min SAMSUNG HEALTH plötsligt fick för sig att stänga av mätningen för promenader "när målet var uppnått" och målet var något (tror jag) defaultvärde på 3 kilometer som jag inte har brytt mig om att ändra även om jag i princip alltid går längre än så. Fick stänga av målet för att den skulle mäta som jag ville, men när målet stängdes av visades helt plötsligt inte distansen utan tiden, vilket var otroligt irriterande. Inte för att jag tillbringar mina långpromenader med att gå och glo på telefonen, men det händer att jag kastar en blick på telefonen för att se hur långt jag har gått. Är totalt ointresserad av ifall jag har gått 10 minuter eller 2 timmar och 37 minuter, jag vill bara veta distansen och nu skulle alltså detta förvägras mig? Får väl ställa in ett helt orimligt mål på 3 mil eller så för att komma runt detta problem.
Låg och slöläste på soffan resten av dagen och tittade lite på tv också. Har börjat kolla på den brittiska serien Boiling Point - på liv och död på SVT, tycker den är riktigt bra fast fan vad man blir stressad. Skulle ALDRIG vilja jobba i restaurangbranschen, fattar inte varför folk i t ex Masterchef drömmer om att göra det eller att ha "ett eget kök"? Stressigt som fan, helkassa arbetstider och sen dessutom behöva fjäska och svansa för gäster för att inte riskera att de ger en dålig recension?
Igår var det långpromenad, lunch och sedan en vända till stallet för ett möte. Hem igen, sätta igång en tomatsås som fick stå och puttra ihop sig medan jag tränade pilates och gjorde fotrehab. Sen gjorde jag vegetarisk lasagne och så kollade vi på näst sista avsnittet av The Glory. När den är slut så ska vi väl påbörja säsong två av House of the dragon tänker jag.
I veckan som kommer är det som sagt i alla fall på pappret lugnt på jobbet. Remus ska på återbesök hos veterinären imorgon eftermiddag, och på torsdag är det möte i stallet igen, fast i ett annat syfte. Annars inget? Det är ju skönt som omväxling i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar