If I were a normal man

Igår fick jag genomlida ett såkallat småprat med KonsultGubben. Trodde ändå att han liksom hade fattat vinken vid det här laget eftersom jag fan i mig ALLTID är, absolut inte otrevlig, men inte heller bjuder in till att socialisera. Men igår när jag kom upp till fikarummet för att äta lunch så satt han där och åt lunch och läste tidningen. Jag mikrade min matlåda, slog mig ner vid ett annat bord och började scrolla på telefonen och tänkte mig en lugn stund med Logic Puzzles. Men nähä, då skulle det nödvändigtvis vevas igång ett samtal.

KG: Det verkar som att det ska bli bättre väder idag än igår.
Jag: Mhm.
KG: Ja, för igår kom det ju en riktig regnskur.
Jag: Mmm. 
KG: Riktigt rejält var det.
Jag: ---
KG: Ja, så när jag gick till bussen så blev jag helt genomblöt.
Jag: Mm...ja, så blir det ju. 
KG: Det var liksom stora pölar överallt så det gick bara några meter, sen var jag dyngsur om fötterna.
Jag: ---
KG: Det gick liksom inte att undvika dom!
Jag: ---
KG: Och jag hade ju inga gummistövlar direkt...det försöker jag faktiskt undvika i möjligaste mån.
Jag: Mm.
KG: Och man har ju inte med sig dom till jobbet heller.
Jag: Nä...man har väl inte det.
KG: Men idag skulle det bli fint väder tydligen.
Jag: Ja.
KG: Det ska tydligen vara lite sånt här varannandagsväder nu?
Jag: Ja, kanske det. 

OCH SÅ VIDARE, det tog liksom inte slut där och alltså...vad ÄR det för mening med att hålla på så här? Påminner mig alltid om en skämtteckning av Berglins där två personer står och kallpratar lite tvunget och en av dom tänker Men kan vi inte bara nosa varandra i röven istället? Och hade jag varit hund så hade jag varit en sån där som hade fräst ifrån att nu djävlar är det NOG, men man är ju tyvärr lite för väluppfostrad för det. Gode Gud, gör så att KG:s kontrakt verkligen går ut i augusti och inte blir förlängt som ryktet säger. 

Kom hem sent på grund av ett möte som låg utanför min vanliga arbetstid men som jag ändå kände att jag behövde vara med på, fast efter mötet så kände jag att jaha, vad bidrog jag med egentligen? så det var kanske helt i onödan men det vet man ju aldrig innan. Tittade till hönorna Ulrika och Christine Perfect och då hade det kläckts en liten Cream Legbar-kyckling under Ulrika. Gick ut med hundarna, det var varmt som satan och inte skonsamt mot mina blåsor under fötterna. Gick hem igen, travade ner till bibblan och lämnade böcker. Strosade omkring därinne en stund bara för att jag kunde. ÄLSKAR meröppet, det är fan i mig som att ha fått nyckeln till himmelrikets portar i handen. Gick sedan hem igen, gjorde fotrehab, åt kvällsmat och fikade med min man. Gick ut för att stänga för hönsen och då var det minst tre kycklingar under Ulrika, ingen än så länge under Christine P. Ulrika låg där och kurrade och purrade och var så nöjd så nöjd. Det ljudet borde det göras sånt där white noise av, kom ihåg var ni hörde det först.

Idag ska jag sluta tidigt, måste åka och köpa kycklingfoder men framför allt hinna hem så att vi kan hjälpas åt att flytta Ulrika och Christine ner till ungdomsgården. De ligger ju i redena nu och redena är belägna kanske en halvmeter upp från marken, så om kycklingarna skulle få för sig att gå på upptäcksfärd och ramlar ur redet så kan de inte ta sig upp själva. Har inga föreställningar om att de andra hönsen skulle vara särskilt hänsynsfulla mot andras kycklingar, så det blir kanske i så fall det sista de gör, kycklingarna alltså. Så det måste göras och sen måste jag ju tillbaka in till stan igen för att träffa Jenny och dricka vin, så därför får jobbet ta smällen den här gången, hehe. Har noll procent dåligt samvete för det, slår ju ofta knut på mig själv och trollar med knäna för att få ihop det med att vara tillgänglig för både mitt team samt människor i andra tidszoner så det är verkligen inte hela världen om jag någon gång prioriterar me, myself and I. 

Igår när jag lyssnade på slumpmässigt utvalda låtar från Spotify så spelades Six Ribbons, ni vet ledmotivet till tv-serien Mot Alla Vindar som gick på svensk tv någon gång i början av 80-talet? Har sett-om den en gång till sedan dess och på det stora hela så tycker jag att den fortfarande står sig, om än att den är lite långsam. I alla fall. Ledmotivet handlar ju om allt vad karaktären Jonathan skulle ge Mary i kärleksgåva om han hade haft pengar eller varit någon annan, men nu hade och var han ju bara en fattig bonde och därför fick hon bara sex sidenband. Jag har alltid trott att han har sjungit If I were a normal man, I'd bring you six carriages and six snow white horses to take you anywhere och tänkte att nämen vad HAR han för djävla referensramar egentligen, det är väl ändå ingen normal människa som har ett sexspann hästar att ta till bara sådär, speciellt inte på den tiden? Var tvungen att googla upp  texten nu, och då visade det sig att han sjöng "nobleman" istället. Det förklarar ju ett och annat.