Förra veckan var tuff, inte hade man någon helg att vila upp sig på och nu har en ny vecka börjat som ser ut att likna den förra, knappt en död punkt någonstans. Nu längtar jag efter att bara få ligga hemma i soffan och titta på tv, fast när jag inte har något annat att göra än att ligga hemma i soffan och titta på tv så är det inte heller bra för man vill väl ändå ha en lite mer meningsfull fritid än så, va. Ibland är det svårt att hitta en balans. Det är ju rent teoretiskt inga problem att vara funktionär lite då och då, träna viltspår lite då och då, anmäla sig till ett spårprov lite då och då, osv. Den tiden har man ju, tänker jag. Men så plötsligt händer allting ändå på en gång.
I fredags stannade jag kvar i stan eftersom det inte kändes speciellt lönt att åka hem, vara hemma någon timme och sen åka tillbaks till stan igen för att bygga bana och fixa i ordning det sista inför morgondagens Pay & Jump. Som är en slags träningstävling i hoppning, en av de nya fenomen som uppstått under tiden jag hade paus från hästar mellan cirka 2009 och 2017. Vår ridklubb har alltid haft det lite kämpigt med tävlingar, vi har ett med moderna mått mätt rätt litet ridhus, en väldigt liten läktare på ena kortsidan bara, begränsade parkeringsmöjligheter och ingen plats att stalla upp gästande hästar. Så vi kan inte ordna de där stora flashiga tävlingarna som lockar de stora namnen och "på min tid" i tävlingssektionen så bestämde vi att vår ambition ska istället vara att ordna små mysiga tävlingar med bra service och där alla känner sig välkomna och sedda och väl omhändertagna oavsett vem man är eller hur det har gått. Ingenting av de yttre faktorerna har förändrats under de åren jag hade paus, tyvärr har inget övernaturligt väsen gjort sig tillkänna och skänkt föreningen mer mark, större ridhus och en kappsäck full med pengar att använda till att rusta upp en gammal sleten anläggning, men vänlighet är ju i alla fall gratis. Av den anledningen satt jag därför en fredag eftermiddag och packade godis i små cellofanstrutar, häftade ihop och satte på band med rosett och en lapp med texten BRA JOBBAT ❤, som sedan varje ryttare fick när de lämnade banan, oavsett resultat. Tog sedan en promenad i stallskogen i väntan på att klockan skulle bli 17.00, sedan dök ett gäng upp och vi hjälptes åt att bygga bana, flagga in hinder och annat fix och trix. Sen satt jag och en till och försökte fixa till startlistor och ryttarmeddelande och grejer i EQUIPE, som är Svenska Ridsportförbundets tävlingsprogram. Minns när det kom, någon gång i slutet av 90-talet, då fick vår klubb söka dispens för att fortsätta köra vår manuella hantering för om vi kopplade in en dator och skrivare i sekretariatet för om man samtidigt använde toastjärnet eller kaffebryggaren i den intilliggande kiosken så gick varenda säkring och roligare kan man ju ha på en tävlingsdag. EQUIPE kändes inte som världens mest logiska och användarvänliga program, men man lär sig väl med tiden. Vi fick i alla fall ihop allting och det som är bra nuförtiden är att allting är online och det är de tävlandes ansvar att hålla sig uppdaterade. Förr var det ju ett pyssel med starttider och strykningar och ändringar i listor som redan skrivits ut och skickats iväg och veckan innan tävling så kändes det som att man fick vara tillgänglig dygnet runt för att svara på tusen frågor i stil med Jag har startnummer 18, hur dags tror ni jag behöver vara på plats? och Om tävlingen börjar klockan nio, hur dags börjar klass 2? Vi provade att ha särskilda telefontider men då fanns det såklart folk som absolut inte kunde ringa då och så var det det där med att ha ambitionen att överkompensera sin skruttiga anläggning med hög servicenivå. Plus att det ju alltid finns folk som tycker att telefontider inte är till för dom. Aja, det är i alla fall ett minne blott.
Höll ett öga på världscupfinalen i dressyr (alltså! Guld! Patrik! vilken dag för svensk dressyr!). Var hemma halv nio på kvällen så det var i princip bara att slänga i sig kvällsmat och gå och lägga sig för klockan stod på halv sex nästa morgon. Var på plats i stallet vid halv åtta, hjälpte till att morgonfodra men sen var det ändå rätt lugnt fram tills att det började. Vår ljudanläggning från 90-talet har ju som sagt sett sina bästa dagar, men alla var imponerade över hur bra ljud det var i den lilla trådlösa 400-kronorshögtalaren från Clas Ohlsson. Sökte upp en låtlista med "peppig musik" på Spotify och sen fick den rulla. Så drog allting igång, jag skulle vara speaker och det har jag varit massor av gånger men det var nog 15 år sedan sist så jag kände mig lite smått ringrostig. I början babblade jag nog på lite väl snabbt, men så småningom kändes det som att jag hittade tillbaks till de gamla takterna. Kände mig väldigt, ja vad ska man säga, nöjd och tillfreds, lite som att allt mitt engagemang i hundklubbar bara har varit en parentes och att det är som spindeln i nätet och mitt i smeten på hästtävlingar som jag är i mitt esse. Sen var ju förutsättningarna i det närmaste optimala: inte jättemånga starter, gott om funktionärer, solen sken från en klarblå himmel, inget dramatiskt hände, allting flöt bara på. Är ju inte på något vis lika kul när det ösregnar och framhoppningsmöjligheterna blir urusla, när man har brist på funktionärer så att det tar evigheter att höja hindren (för att inte tala om att bära bort alla hinder och städa undan efteråt) och hela tidsschemat har spruckit redan efter första klassen eller om det händer något, en avramling eller omkullridning och någon skadar sig eller så. Men nu hände ingenting sånt och efteråt så var vi säkert 20 personer som hjälptes åt att bygga bort så det gick i ett nafs.
Åkte hem och var fylld av energi. Tog en promenad på 11 km i rask takt (för trots att det var kul att vara tillbaks så tar det tid att tina upp en kropp som suttit i ett kallt ridhus i ett antal timmar), lagade kvällsmat samtidigt som jag kollade på världscupfinalen i hoppning som jag fick lyssna färdigt på i bilen (alltså! Guld och brons! Henrik! och Peder!, vilken dag för svensk hoppsport!) och det var så sjukt spännande! Älskar duon Christian Olsson och Maria Gretzer på radiosporten, tycker dom gör ett bra jobb med att förmedla sådant som egentligen måste ses med egna ögon. Fast just i detta fallet så var det bara Christian som snackade på, medan Maria lät mer som att hon var i utdrivningsskedet av en svår förlossning. Men det gick ju vägen. PUH. Sen åkte jag iväg för att gå på standup med Ina&Petrina. Köpte två biljetter för typ EVIGHETER sen och tänkte att jag och min man skulle gå, men då visade det sig att han inte var sugen på det och alla andra jag frågade var upptagna så jag fick gå själv. Var väl inget med det, men det hade nog varit lite roligare att ha någon att knuffa menande i sidan och utbyta blickar med, men nu var det som det var. Men showen var jätterolig och jag skrattade mycket. Åkte sedan hem och lade mig, för klockan stod på halv sex nästa morgon också.
Kravlade mig upp ur bingen när klockan ringde, tog ut hundarna på promenad, packade matsäck och lastade in Laban och mig själv och begav mig till spårskogen för viltspårtävling. Laban fick ett spår i bokskog som så här års bara är full av torra prasslande löv, men det bekom inte honom utan han gick in i startrutan, marscherade självsäkert fram och markerade starten och sen var det i princip bara för mig att hänga på, han avvek i princip inte från spårkärnan någon gång utom i återgången då han ringade ett par gånger innan han bestämde sig för vilket håll spåret gick. Var en helt fantastisk känsla som endast grumlades av att min uppfödare och tillika tränare (som hade lagt spåret åt domaren och därför gick med) efteråt muttrade åt mig att jag dragit i spårlinan i återgången. Det är ju ett big no-no och inget jag gjorde medvetet, men det kan ju såklart se så ut ändå. Sen följde fem timmars väntan medan alla andra skulle gå sina spår och domarkollegiet därefter skulle stöta och blöta varenda hunds prestation. Som tur var sken solen även om det inte direkt var någon värme i luften (ska det ALDRIG bli vår?). När allt var klart, vilket tog sin rundliga tid, så hamnade Laban på sjätte plats av 40 startande. Det var jag helnöjd med för det fanns många i startfältet som var betydligt mer rutinerade än vad han är.
Åkte sen hem. Fick ett sms från min mamma, som var i Göteborg för att vara med som studiopublik på Bingolotto, något som den förening hon säljer bingolotter åt varje vecka ordnar för dom som hjälper till med det. Hon skickade ett kort på en unge i 10-12-årsåldern i typisk 70-talsoutfit och undrade om det var någon jag kände igen. Det var det inte, svarade jag och frågade vem det var för det kunde ju vara ungefär vem som helst. Hon svarade då att han gått i min klass i ettan men sedan flyttat, och då reducerades antalet möjliga personer till en person, för i min etta så var vi från början tio personer men i tvåan var vi bara åtta för det var en som flyttade och en som inte var skolmogen utan fick gå om. Sms:ade namnet på den som flyttat till min mamma och hon bekräftade att det var han, jag frågade då hur hon fått tag på den här bilden och då gick det ett tag och så ringde min mamma upp, trodde jag alltså, men då var det alltså min gamla klasskamrat som jag alltså knappt ägnat en tanke på 49 år men som nu jobbade på Bingolotto som hade tagit min mammas telefon och helt spontant ringt upp, för han hade alltså på något sätt kommit i samspråk med min mamma och nämnt att han gått i första klass i den och den byn och var född 1968 och då hade min mamma sagt att då måste ju du känna min dotter, osv osv. Det var kanske det sjukaste samtal jag haft på bra länge. Det var dock otroligt dålig mottagning i Bingolottostudion, så jag hörde kanske som bäst ungefär vart tredje ord, men det var ju ändå rätt galet måste jag säga.
Ja, sen var det väl i stort sett allt som hände den här helgen. Rätt matigt om jag får säga det själv. Nästa helg är det viltspårträning på lördagen och fixar/röjardag i stallet på söndagen, så det lär inte bli jättemycket vila då heller. Men sen nästa vecka igen så är det ju första maj på onsdagen så då blir det väl i alla fall lite extra ledigt. Får man ju hoppas. Vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar