Äntligen ridning igen, förra veckan var ju teorivecka och på skärtorsdagen så avbokade jag ju så det känns som att det var tusen år sedan jag satt på en häst. Igår var det hoppning och jag skulle ha Fullblodet. Förra veckan var jag och tittade på en Pay & Jump för att se hur hon skötte sig, och det såg ganska så okomplicerat ut. Det var också ganska okomplicerat, fast hon hoppade mycket större än vad jag trodde. Eller det kändes större och som att jag hängde som en trasig ICA-påse i sadeln, fast det sa ridlärare A att det gjorde jag inte alls.
Vi hoppade studs, det har jag inte gjort på evigheter. Det är ju ändå rätt kul, man behöver liksom inte tänka så mycket. Sen hoppade vi studs-serien plus två hinder till så att det blev som en liten bana, och slutligen kom ödesmomentet: hoppa studs, släppa tyglarna och ha armarna rakt ut. Sånt där som man alltid gjorde som barn och tyckte var jättekul, men nu kändes det fan i mig inte så lustigt. MEN JAG GJORDE DET. Först en arm och sedan den andra. Det gick bra, Fullblodet hoppade snällt genom studsen och jag höll balansen och överlevde. Hehe. Kände mig som en himla superhjälte efteråt och blev inte ens upprörd när det visade sig att ponnybarnen, vars uppgift är att packa höpåsar så att vi bara ska kunna fodra, hade "glömt" ungefär hälften av påsarna i ett av stallen. Sånt är ju surt när ens ridlektion slutar 21.00 och man inte bara ska ta hand om sin häst utan dessutom har att plocka undan hinder, mocka ridbanan och fodra innan man kan få bege sig hemåt. Men nu var hela Bästa Måndagsgruppen™ upprymda och fnissiga och arbetet gick som en dans. Det gör det ju alltid ändå, för vi är ett sådant dream team. För ett tag sen fick vi ett tillskott i form av en 15-årig tjej och det kändes lite udda, för den äldsta i vår grupp är 65+ och den yngsta fram till dess i 35-årsåldern, så medelåldern sänktes ju ett snäpp kan man ju säga. Och den här 15-åringen är världens gulligaste och kommer alltid med pepp om att det har sett jättefint ut när man ridit. Älskar hästtjejer.
Sen fick vi önska hästar till nästa gång! Det var jättelängesen vi fick göra det, inte sedan vi red för ridlärare K och hon slutade ju för sådär två och ett halvt år sedan. Sen, eller det hade väl inte med det att göra, men det kom i alla fall någon diffus bestämmelse från dåvarande verksamhetschefen att man inte fick önska hästar utan att ridläraren skulle bestämma och man får ta vad man får, och visst, jag kan på ett sätt köpa det eftersom a. det går en himla massa tid åt att administrera allas önskemål, b. alla ändå inte kan få vad de önskar eftersom de som önskar de populära hästarna är fler än vad det finns populära hästar, och c. man ju ändå ska kunna rida alla sorters hästar och utvecklas mer på det sättet än när man bara skumpar runt inne i sin komfortzon, och d. om alla turas om så får man ju ändå NÅGON gång rida sin favorithäst så att det inte blir e. diskussioner om att vissa alltid får rida vissa hästar och andra inte. Men samtidigt VILL man ju så hemskt gärna rida sin favorithäst. Eller som i mitt fall, favoritponny, för jag önskade såklart Köttbullen. Men henne rider du ju på torsdagarna, invände ridlärare A men det tyckte jag att det räknas väl inte? Helgarderade med att önska "någon annan ponny åtminstone", så vi får väl se vad det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar