Some good things & some bad things

Har varit så sjukt trött i flera dagar, helt orimligt seg faktiskt. Vaknade innan klockan ringde av att jordens huvudvärk bultade i takt med varje pulsslag både i lördags, söndags och igår. Trolig orsak är väl spänd nacke och axlar och så vidare. Det har gått över efter efter ett tag, men har sedan känt mig typ bakis resten av dagen, trots att jag inte druckit en droppe alkohol på evigheter. Eller sen i påskas, men det känns som evigheter sen, kom häromdagen på mig själv med att fundera över när påsken var? som om den inte alls hade varit. Hur som helst, väldigt ovärdig känsla. Det var väl bara för att jag tänkte att nämen vad längesen det var jag hade ont i huvudet...för ett tag sen. Det ska man ju verkligen aldrig göra. 

Igår hade jag dessutom en otroligt trälig och energidränerande arbetsuppgift: ringa till folk som sökt jobb och berätta att de tyvärr inte fick det jobbet. Visst kan man göra det enkelt för sig och bara skicka ett mail med tack men nej tack, det gör jag till alla som inte har varit på intervju eller som jag varit i kontakt med på något annat sätt. Fick ju över 100 ansökningar så det skulle ju ta alldeles för lång tid att sitta och ringa runt till alla dom. Men dom som man har träffat, där känns det för opersonligt att bara maila. Vill gärna förklara hur "vi" resonerat, kanske också lämna ett litet tröstpris i form av Jag har kvar dina kontaktuppgifter så om det dyker upp något så kanske jag kan få höra av mig till dig igen? (har faktiskt hänt att jag gjort det också). De flesta tar det såklart bra, det är ju ändå vuxna människor som är medvetna om att det bara är en person som kan få jobbet. Men ändå. Så sjukt tråkig sak att behöva göra. 

Något annat som suger musten ur en är ju faktiskt också FOLK. Har ju en i mitt team (låt oss kalla hen P1) som ska sluta och hen har nu i uppgift att lära upp en ny, inte efterträdaren för hen har inte börjat än, utan en som började för snart två månader sedan (låt oss kalla hen P2), men det är ju inte jättelång tid för att lära sig vara "spindeln i nätet" (som jag brukar beskriva rollen för de som söker den). Och "upplärningen" av allt som inte varit direkt basic har tydligen gått till så att P1 sagt till P2 att "nu ska vi göra xxx" där xxx kan vara en ytterst branschspecifik sak som inte på något sätt är självklar och given för någon som aldrig gjort det förut, men P1 tycker tydligen att det är nog med information och lämnar över till P2 att fråga "jaha, och hur gör man det då"? och så får hen i bästa fall en luddig förklaring, i sämsta fall ingen alls. Alternativt att P1 berättar att "nu har xxx hänt så då ska vi göra yyy" och sen går iväg och gör det själv och när P2 sedan frågar om när de ska göra yyy så får hen svaret att det har P1 redan gjort. 
Det här berättade P2 för mig för ett tag sedan, jag lovade då att prata med P1 men då tyckte P2 att vi kunde avvakta lite till "för P1 är INTE rolig att jobba med när hen är sur". Så då bestämde vi att vänta och se om det ändrade sig, kanske (önsketänkande) handlar det bara om att P1 har en dålig dag eller så, men antingen tillhör P1 kategorin människor som har 365 dåliga dagar per år (366 i år), eller så är hen oförmögen att tänka utanför sin egen horisont. Det finns ju en viss kategori människor som tror att bara för att saker är självklara för dom så är det allmängiltig kunskap för alla och envar, ett tecken på låg intelligens om ni frågar mig. Inget blev i alla fall bättre av sig självt, så på min lista över "träliga och energidränerande arbetsuppgifter" så ingår numera också att ta ett snack med P1 om det här med hur man hjälper en ny kollega tillrätta. Är generellt glad över att P1 ska sluta, för att ha hen i sitt team är som att gå på nattgammal is, man vet aldrig när det ska bära eller brista. Men bara för att man ska sluta betyder det ju inte att man inte behöver bete sig som folk. 

Stör mig också på en som tack och lov inte är en kollega utan bara någon som är inhyrd under en  kortare period under ytterst oklara former, har faktiskt inte orkat engagera mig i vad han ska pyssla med i detalj. Men det är en sån här gubbe (för såklart är det en gubbe) som bara äääälskar att höra sin egen röst, en sån som mal på i det oändliga utan att någonsin reflektera över huruvida det som sägs är av något som helst intresse för någon annan. Den här gubben gjorde för vana att fråga Får jag störa en  liten minut? (bara uttrycket, en minut är väl alltid 60 sekunder) och komma med någon fråga som jag ändå inte kan svara på eftersom jag inte alls jobbar med de saker som han är inhyrd för att göra, för att sedan stå och dra snudd på hela sitt livs historia, trots att jag suttit med ansiktet mot skärmarna och på alla sätt signalerat att jag inte har all tid i världen. Orkar inte, så förra veckan sedan sa jag till honom att jag jobbar med ditt och datt, inte med dutt (som han jobbar med), så har han några sådana frågor så får han vända sig till någon annan. Sedan har det tack och lov blivit lite lugnare, kanske har han i bästa fall blivit kränkt, hehe. Annat som är störigt med honom är att han stänger toadörren efter sig när han går därifrån. Är ju väldigt rimligt att man stänger den när man går in, men vi brukar alltid bara fösa till den utan att stänga när vi går därifrån. Toadörren är nämligen placerad så att man inte kan se den rakt framifrån och om dörren är helt stängd så måste man gå hela vägen fram till den för att kunna se på låsvredet om det är ledigt eller upptaget. Det är inte så att vi har kommit överens om att göra så, men hittills under mina 23 år and counting på samma ställe så har alla gjort det, men när Pratgubben lämnar toan så stänger han dörren som om det handlade om att låsa in riksregalierna för obehöriga. Det kan man väl leva med, men utöver det så använder Pratgubben cirka ett ton sån där doftspray efter varje besök. Det är väl för all del omtänksamt att kamouflera sin bajslukt (även om man kan fundera över hur många gånger per dag det är rimligt att tömma tarmen, men han har kanske problem med magen, det tänker jag inte forska vidare i), men det behöver ju inte gå till överdrift. Jag har köpt en toaspray som luktar som nytvättad bomull men städbolaget ställer hela tiden flaskor med någonting som stinker konstgjorda pioner som luktar FAAN rent ut sagt, och självklart är det den som han använder. I tid och otid. Och i otroligt generösa mängder. 

Igår var jag HELT SLUT efter jobbet. Åkte hem, släpade mig ut i skogen med hundarna i förhoppningen att det skulle pigga upp mig men det vete fan. Kände mig BÅDE bakis och som om jag var på väg att bli dyngförkyld, helt kraftlös. Avbokade ridningen (snyft), avbokade mitt tabatapass (mindre snyft för det kan jag ju genomföra när som helst), lade mig på en värmedyna på soffan och sov som en gris i en timme. Sen låg jag kvar där och växlade mellan att äta glass, spela Hayday på telefonen och läsa en rätt så medioker spänningsroman. Gick och lade mig och tänkte att nu kommer jag väl aldrig att somna, men det gjorde jag. Vaknade utan huvudvärk! Hurra!  Förkylingen-to-be verkade också ha kommit av sig. Hurra! 

Andra bra saker som hänt är följande:

Min man har fått jobb! På det där stället där han skulle vara på intervju i fredags men där rekryteringsföretaget glömde meddela den som skulle intervju att de bokat in en intervju. Men den blev av som igår då. Och det gick tydligen vägen och bråttom var det också så han ska börja redan på måndag. G-Ö-T-T. Visserligen var det bara ett tillfälligt sjukvikariat på två månader, men ändå. Två månader är bättre än noll månader och det är på ett stort företag så har man väl fått in en fot så kanske det kan leda till något annat. 

Har tagit ledigt på fredag. Det är nämligen STORA BEDEDAGEN i Danmark och jag tänkte att det kan jag väl också få åtnjuta? Stora bededagen är inte längre en helgdag i Danmark, men många tar ledigt ändå. Till exempel min chef. Och jag. Fast på varsitt håll då, ska väl tilläggas för säkerhets skull. Min man bestämde sig för att åka till Köpenhamn, vilket är hans nya hobby, "eftersom det här kanske är sista fredagen jag är ledig på länge", vilket då innebär att det öppnas upp för egentid i mängder. Mmm. Egentid, va? Det är fina grejer det.