Förra veckan fick vi ju önska hästar, fast sen vet jag inte vad som hände för nästan ingen fick det de hade önskat, haha. Ridlärare A var på utbildning så istället hade vi ridlärare V. Jag fick inte Köttbullen utan Irländskan, den ponnyn som jag hade på min första BOOT CAMP 2017. Beskrev henne då som "kanske norra Europas lataste" och med "Europas kraftigaste underhals" och inget av det hade väl förändrats förutom att hon blivit sex år äldre och utvecklat ännu fler skills att komma undan arbete. Är det något jag har lärt mig av att rida Köttbullen så är det att man får ange tonen redan från början, låter man henne gå och såsa i framskrittningen så får man liksom kämpa i motvind hela passet sen, så jag satte skänklarna i Irländskan från steg ett och jodå, jag fick nog till en hyfsad framåtbjudning, men hon var ju stel som samtliga av de sju svåra år som gått sedan jag senast red henne. Vi red övningen "slottet" som alltså är att man rider på en liten fyrkant och lägger en volt utåt i varje hörn, först i trav och sedan med volterna i trav och galopp på långsidorna. Hon gjorde väl vad hon skulle, men någon känsla av samspel var det absolut inte. Det här blir något att bita i de kommande veckorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar