Till stallet istället, v 4 2024

Dom har gjort om grupperna och schemat på ridskolan så nu pågår det en lektion som slutar när vår börjar. Är ju inget konstigt med det utan mer det normala (givet att man inte rider i första gruppen för dagen) och för min (och Köttbullens) del är det mycket bättre. Tidigare slutade lektionen innan 17.15 och vår började 17.45 och om Köttbullen då gick lektionen innan så var det knappt hon hann ut i stallet och få av sig utrustningen förrän den skulle på igen. Alternativt att hon fick stå i stallet med sadeln på, men det kändes också lite sådär. När jag började rida på den här ridskolan på tidigt 90-tal så sadlade stallpersonalen alla hästarna innan de gick hem för dagen, så när man kom till sin lektion på kvällen så stod alla hästarna sadlade i sina spiltor och man behövde bara tränsa. Spelade ingen roll om de skulle gå en eller fyra lektioner eller inte alls, alla stod sadlade i många timmar och det var ingen som tyckte det var något konstigt med det. Eller jag tyckte väl i och för sig det, för mina referensramar för hur det skulle vara utgick ju från den ridskola där jag red som barn och där gjorde man inte så, men jag ska inte påstå att det var någon hästvälfärd i fokus (inte heller någon reflektion över stallpersonalens arbetsbelastning) utan bara ett konstaterade att här gjorde man inte likadant. 

Nu är det alltså en grupp som rider passet innan vårt, det är en grupp som ganska nyligen har börjat rida i stora ridhuset. Vi har alltså ett litet ridhus också, där börjar de flesta ponnybarn sin karriär och det är en  liten nivåskillnad att rida i "lilla" jämfört med "stora", eller det beror i och för sig på vem man frågar. För jättejättelängesen så fanns bara det lilla ridhuset och det finns fortfarande gamla medlemmar som enligt devisen "the older we get, the better we were" vittnar om att på den tiden kunde man minsann rida tio personer på stora halvblod därinne och alla kunde göra åttametersvolter i galopp samtidigt och inte en enda häst bröt någonsin av till trav annat än om ryttaren begärde det, DET VAR TIDER DET, osv osv). Numera är lilla ridhuset i princip vikt för nybörjarlektioner på ponny och man rider inte så mycket självständigt, utan ponnyerna lunkar mestadels runt fyrkantsspåret eller på volten, först med ledare, sedan utan, och när det ska galopperas så står alla på ett led och så får man galoppera en långsida i taget, och eftersom ridhuset är 12x18 meter och man kan räkna bort någon meter för hörnen och ett par meter som man ska komma igång och sakta av på så blir det kanske...10 meters galopp? Då är det rätt stor skillnad att komma upp i stora ridhuset som är 20x60 meter och där alla galopperar samtidigt. I gruppen innan vår har de inte kommit riktigt dithän än, utan galopperar fortfarande en långsida i taget. Köttbullens starka sida är ju som bekant INTE galopp och hon är ju inte dummare än att hon utnyttjar situationen och gör sig  fullständigt okänslig för små nybörjarben som går som lärkvingar. Igår fick jag bevittna hur en stackars liten nybörjare förtvivlat och förgäves kämpade, men något mer än en lufsig trav blev det inte. I KNOW THE FEELING, hehe. Sen var det min tur och vi skulle rida en evighetsbana som innehöll skänkelvikning i trav, övergång till skritt, framdelsvändningar runt en liten fyrkant, trav igen, tiometersvolt, öppna, rakriktning och sedan halt. Det gick ändå någorlunda skapligt i början, hon blev fin i formen och sådär, men mot slutet var hon trött och började protestera på Köttbullsvis i framdelsvändningarna. Flyttar jag henne för inner skänkel så skjuter hon ut ytterbogen och försöker ta vändningen med fart, bromsar jag på yttertygel så stannar hon upp och kör upp huvudet och bara VILL inte och TÄNKER inte lyssna. Fick väl till slut till någonting som åtminstone påminde om en framdelsvändning och som inte alstrats ur krigföring, så att jag kunde avsluta den delen med klapp och beröm i en positiv anda som jag tror Köttbullen lite skiter i, haha.