Ända sedan jag började jobba efter julledigheten så har jag känt en sån ofattbar HUNGER. Tänkte först att jaja, det är väl som jag har töjt ut magsäcken under julledigheten, det går väl över. Trots att jag inte direkt har ägnat mig åt frosseri, men det är klart att lite mer än vardagens påvra matlådeluncher har det ju blivit, men får kroppen bara ställa in sig på de vanliga mat- och sovklockerutinerna så ska det väl gå över på ett par dagar, tänkte jag. Fast det gjorde det inte, och jag var liksom hungrig så att det nästan gjorde ont i magen trots att jag åt frukost, lunch och kvällsmat precis som vanligt och absolut inte mindre, snarare mer. Tänkte då att jag kanske powerwalkat igång en högre nivå på metabolismen, men det kändes också lite VÄL långsökt.
Tycker det här blev värre och värre och droppen kom häromdagen när jag kom hem vid 14-tiden och kände mig fullständigt utsvulten trots att jag ätit lunch klockan 12. Stoppade i mig ett par nävar nötter och mandlar innan jag gick ut med hundarna och ytterligare ett par nävar innan jag tränade, för det brukar ju mätta rätt bra men det gjorde de inte nu. Sedan åt jag kvällsmat, jag äter i princip alltid samma (knäckebrödsmackor, kokt ägg, frukt och lite nötter) och när jag var klar med den så var jag fan i mig fortfarande hungrig fastän jag i normala fall är håller mig mätt och belåten på det till nästa dag.
Det var då tröga jag började fundera i banor som Men det kanske inte är som att jag är hungrig, det kanske är magkatarr? Slog först bort det, för magkatarr hade jag till och från när jag var i 20-årsåldern när starkt te och cigaretter ersatte stora delar av kostcirkeln plus att man rätt ofta satt uppe och löste världsproblem nätterna igenom (var också ensamstående småbarnsförälder, men på den tiden var det såkallade livspusslet inte uppfunnet så det var inget man behövde lida av) och rent allmänt slarvade en hel del med både mat och sömn. Fattade dock inte varför jag skulle få magkatarr NU, när jag nästintill lever som ett dygdemönster så först avfärdade jag tanken, men sen började jag ändå fundera på om det var något som hade ändrats i mina vanor och rutiner, och det var ju den där dagliga ingefärsshoten med chili dårå. Fast jag tog den här shoten varje dag under julledigheten och den här HUNGERN dök ju inte upp förrän jag började jobba? Kom fram till att det antingen var att jag äter en stadig frukost när jag är ledig, och när jag jobbar äter jag bara ett knäckebröd och dricker ett glas vatten på morgonen hemma (äter sedan min riktiga frukost på jobbet), så den här shoten på i princip fastande mage ALTERNATIVT shoten i kombination med jobbkaffe (dricker aldrig kaffe hemma, bara på jobbet) var väl det som blev dödsstöten även för min i normala fall rätt så tåliga magslemhinna. Testade att utesluta shoten och nämen då försvann visst de här plågsamt sugande hungerkänslorna också nästan från en dag till en annan. Känner mig både lite smart (som ändå räknade ut det) och inte alls särskilt smart (som tog drygt två veckor på mig att inse sambandet) på samma gång. Nu får det vara färdigexperimenterat med ingefärsshot för min del.
Igår kom det ytterligare en SNOW BLIZZARD så jag gav mig själv snöledigt efter lunch och började bege mig hemåt för att hinna hem innan blåsten gjorde att vägarna försvann i snödrev. Körde i 40-50 km/h och det gjorde alla andra också, så det gick fint. Hemma hade det kommit kanske 15 centimeter snö, så det var bara att vänta på att det skulle sluta snöa och sen ge sig ut och skotta. Sedan gick jag en promenad som inte var behaglig för det var innan det hade blivit plogat och jag HATAR att vada omkring i lössnö och känna att man bara glider omkring och liksom inte kommer någonstans.
Kom hem och då hade min man satt igång Viaplay och letat rätt på matchen mellan Norge och Portugal som precis hade börjat. Lite gulligt ändå, för min är 0 % sportintresserad, men har genom att vara gift med mig tvingats till ett visst medberoende när det kommer till handboll. Såg Norge förlora matchen, det var lite oväntat fast spelar man oavgjort mot blåbärsnationen Färöarna som de gjorde i gruppspelet så är de väl inte bättre än så just nu (vilket senare på kvällen bekräftades av min norska kollega som hörde av sig för att gratulera till segern mot Slovenien). Såg sedan matchen mellan Danmark och Nederländerna där Nederländerna inledde starkt och höll jämna steg till en bit in i andra halvlek, men sedan drog danskarna ifrån och vann överlägset. Vet nu inte om det berodde på att Danmark är i ruggigt bra form (troligtvis) eller om det var för att Nederländerna faktiskt börjar bli trötta och slitna efter ett antal matcher (dom springer ju som galningar hela tiden) där de går runt på ganska få spelare, nu i matchen mot Sverige så drog ju han Benghanem, som spräckte ett ögonbryn förrförra matchen och fick spela med ett stort bandage runt huvudet i matchen mot Sverige, av korsbandet, så det blev ju ytterligare en viktig spelare mindre i truppen. Hoppas ändå lite på det senare för annars blir det inte lätt för Sverige i morgondagens match.
Ja, sen var det ju Sveriges match och sen läggdags. Tur att det i alla fall bara är matchdagar varannan dag nu i mellanrundan för matcherna som börjar 20.30 slutar ju i regel inte förrän runt 22-tiden och det inverkar menligt på min skönhetssömn. Aja, det är ju bara handbollsmästerskap två gånger per år (om det inte är OS-år).
Idag står jobb, städning och ridning på schemat. Hoppas på att få något besked från Post Nord angående den försvunna elcykeln, men det är väl att hoppas för mycket. Mailade supporten på elcykelaffären igår igen och beskrev den i sanning märkliga rutten som Post Nord tagit. Alltså jag fattar ju att de inte åker från A till B med ett paket utan att de åker mellan olika terminaler och lastar om, men i det här fallet har de ju kommit så långt som till en terminal 3 mil härifrån, sedan har "kollit" fått åka till en terminal 30 mil härifrån och sedan står det "chaufförens avisering misslyckades". Ja, det tror fan det när han (skulle kanske skriva hen här för det skulle väl lika gärna kunna vara en kvinna, men KÄNNER PÅ MIG att det är en man) är 33 mil från tänkt destination? Supporten har ännu inte svarat på detta, börjar känna mig LESS. Vet nu inte om jag ska ge dottern en bild på cykeln när vi firar henne på lördag, eller om jag ska köpa en symbolisk present istället och så får hon cykeln när (OM?) den kommer. Djävla kuk-Post Nord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar