Igår var det dags för tandläkare och förberedelse för kronan. Är det okej om jag lyssnar på ljudbok medan du sköter ditt? frågade jag och min tandläkare sa javisst, självklart, så jag igång med Linda, som i Lindamordet, som jag ju som alla vet lyssnat på sedan minst 2007 utan att för den sakens skull ha den blekaste aning om vem som mördare Linda. Jag bryr mig inte heller jättemycket om det utan det är något med Thomas Bolmes röst och karaktärernas rikliga inre monologer som får mig att slappna av. Och det kunde nog behövas. Jag har ju uppenbarligen förträngt väldigt mycket av hur det var förra gången någon gjorde en krona även om jag kanske inte var så delaktig i det beslutet som jag varit den här gången, men det var ju inte speciellt kul. Nu tycker jag väl förvisso inte att NÅGOT hos tandläkaren är kul förutom möjligen när man får gå därifrån med beskedet att man inte har några hål och vi kallar igen om ett år, men det var ju inte aktuellt i det här fallet. Fick bedövning så jag kan inte säga att det gjorde direkt ont, men man ska ju ändå ligga med sin kassa nacke bakåtböjd och käkarna uppspärrade som om man var en boaorm som försöker svälja en antilop, med munnen full av tandläkarhänder och instrument. Det finns ingen värdighet i det, dessutom tjöt borren emellanåt så högt att jag inte kunde höra vad som hände i Lindamordet. Men nu är väl det värsta gjort hoppas jag. Sen hände en spännande sak: istället för att göra en avgjutning i vax eller plast eller vad det nu är som används och skicka iväg till Stället Där De Gör Kronor, så scannades min mun och det genererades någon slags 3D-modell som skickades iväg till, antar jag, samma ställe. Det var ändå lite coolt.
Vacklade därifrån och ut på gatan och sprang ihop med min gamla kamrat Miss E som jag inte träffat på evigheter p g a omständigheter. Vi hade båda bråttom på varsitt håll, men snart måste vi träffas och dricka vin, kände vi båda. Men igår var det inte läge, så istället var det bara att masa sig tillbaks till jobbet och försöka uträtta något av vikt och värde i sitt bedövade tillstånd.
Var sinnessjukt trött efter jobbet, sådär så att det nästan är obehagligt att köra bil. Tog mig i alla fall hem, körde ett pass tabata och då brukar man, jag, komma in i någon slags andra andning och piggna till igen. Men inte igår, Gud vad det tog emot och kändes jobbigt. Efter träningen gick jag en promenad med hundarna och det var om möjligt ännu jobbigare, kändes nästan som att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Svor ve och förbannelse över att jag lovat att träffa C för att vi skulle träna lite med våra hundar, för det enda jag ville var att gå och lägga mig och sova. Det gjorde jag dock inte, utan åkte dit (hon bor i grannbyn) och vi tränade en stund och sen åkte jag hem, duschade och gick och lade mig med en ny bok som jag hämtat på bibblan. Orkade inte ens läsa klart FÖRSTA SIDAN. Då är man trött.
Idag är det torsdag, vilket innebär städning och ridning. Skönt att det är i den ordningen i alla fall, hehe. Sen är det snart helg, vilket också ska bli skönt. Jobbar just nu i ett projekt som innebär väldigt mycket väntan på att andra ska göra sitt jobb. Det kan låta slappt, men jag blir sjukt stressad av sånt. Har hellre stora högar med jobb och tight deadline, för då är det ju liksom bara att plöja sig igenom allt och sen är det klart. Men det här att först göra lite, sen vänta på andra för att sedan göra lite till, det passar inte mig. Är väl ingen lagspelare på det sättet, hehe. Men det är väl bara att gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar