måndag 4 september 2023

Guld är inte allt som glimmar

I fredags stack jag tidigare från jobbet (igen, lär få jobba ikapp lite den här veckan) för att hinna hem till sändningarna från EM. Svängde inom Ica Kvantum som ligger nära jobbet lite snabbt för att rafsa ihop två Picadeli-sallader till kvällsmat, och TA MIG FAN om de inte hade de där svingoda dillpicklade morötterna i sitt utbud. Tror jag har varit runt på varenda ställe i hela stan, men tydligen var det att gå över ån efter vatten, eller så var det bara en ren tillfällighet för de har ju till exempel haft det på Willys innan men inte nu. Aja, körde hem i ilfart och hade sedan en otroligt spännande eftermiddag i tv-soffan där det slutligen blev, inte bara EM-guld utan total djävla utklassning, och det trots att Tyskland låg i ledning, om än väldigt liten sådan. Men sedan visade det sig att Marcus Ehnings häst inte var OK så han kom inte till start och då hade de plötsligt bara tre ryttare i laget (för den eventuellt oinvigde: det är fyra ryttare i laget, men det är bara de tre bästa resultaten som räknas, så en har "råd" att misslyckas så att säga).
Först såg det mörkt ut när Henrik rev sista (sista!!!) hindret (ska man vara korrekt så var det väl Iliana som rev, men aldrig att man hör någon skylla på hästen), men sen kom ju Wilma in och satte nollan, Jens likaså, bommar föll för tyskar och sedan var det KLART! Det var som en repris av OS 2021 där det inte spelade någon roll vad sista ryttaren gjorde eftersom alla andra lag hade mer fel än vad Sverige hade efter tre ryttare. Sen var det såklart GÖTT att Rolf-Göran också satte nollan (det känns kanske lite löjligt att nämna dom vid förnamn som om jag kände dom, men det känns ännu löjligare att säga "Rolf-Göran Bengtsson", som om det skulle finnas dussintals med Rolf-Göran:er som rider i landslaget. Ungefär som när man säger Zlatan Ibrahimovic, som om det behövde förklaras vilken Zlatan man menar). Sen var det ändå spännade in i det sista vem som skulle få silver och brons, för det var verkligen inte över förrän det var över. 

AAAH, vad härligt. Sen var det väl inte riktigt lika härligt igår när bommarna föll för Jens så att han missade medaljen, men jag blev nästan lika glad när Steve Guerdat vann för jag tycker han är (eller i alla fall verkar vara, jag känner ju inte honom) en så fantastiskt ödmjuk och trevlig människa, plus att han alltid rider så snyggt och bra. Tycker också det är så gulligt att han alltid låter sin häst beta lite efter att den har gått i mål om det är gräsbana. Och är man felfri rakt igenom hela EM, då är man banne mig värd en guldmedalj. Tyckte också det var supergulligt att han tog sin champagneflaska, sprang från prispallen, klättrade upp på läktaren och gav den till sina föräldrar. LIPVARNING! 

Ja, det var väl huvudtemat för helgen. I lördags var det inget EM så då måslade jag bara omkring i hemmets lugna vrå efter att ha promenerat med hundarna och kört ett pass pilates. Stekte pannkakor till lunch, men sedan kan jag inte minnas att jag gjorde något vettigt mer än städade hönshuset och lagade en linsbolognese som nog innehöll mer zucchini än linser, men det var fortfarande kvar hälften av det där monstret som jag gjorde biffar av förra helgen. 

Igår var jag iväg en sväng och hjälpte en jag känner lite flyktigt att komma igång med  att spåra med sin valp. Det gick bra, valpspår är alltid kul. Sen var det hem och våndas i EM-soffan, och därefter gjorde jag en insats och städade min hallgarderob där jag har mina ridgrejor och cykelgrejer och lite annat smått och gott som jag har knött in lite hur som haver allt eftersom. Gillar inte sånt, men ibland blir det så ändå. Men nu är det ordning och reda igen. 

Den här veckan började inte bra. Vaknade med jordens huvudvärk utan någon direkt anledning tycker jag, men det var ju bara att kravla sig upp, peta i sig en Ipren och susa till jobbet. Väl framme på jobbet verkade min dockningsstation ha lagt av, eller i alla fall hände det absolut ingenting när jag tryckte på ON. Vet inte hur många gånger jag testade medan jag svor alla jordens svordomar, för jag har verkligen mycket att göra just nu och har absolut inte tid att sitta och fjutta böjd över en laptop. Kom på att jag kunde "låna" en föräldraledig kollegas dockningsstation, men då var det såklart inte samma. "Lånade" därför även tillhörande dator, kopplade loss alla miljoner sladdar och USB-pluppar till trådlösa enheter som satt i min dockningsstation och in i den andra, då funkade inte tangentbordet och ena skärmen.  Framför allt var det ju störigt med tangentbordet, för det innebar ju att jag inte ens kunde logga in. JAMENVADFAAAAAN? Sånt orkar man ju verkligen inte med en måndagsmorgon. Tur att jag var ensam så ingen annan kunde höra de mustiga svador som letade sig ut mellan undertecknads sammanpressade läppar. Letade rätt på ett tangentbord som inte var trådlöst, blängde irriterat på dockningsstationen som var roten till allt ont, fick en ingivelse och kopplade in den till ett annat uttag, och då plötsligt blinkade den till och ville vara till lags? Jaha? Testade att koppla in den i det gamla uttaget, och den blinkade inställsamt och låtsades som att den gjort det hela tiden. Testade att koppla ihop allting igen precis som det var från början, och jaha, då funkade allting helt plötsligt precis som det skulle. Bra, men ändå inte. Hatar när man inte kan lite på tekniken. 

Idag är det hoppning i stallet, men jag ska avboka trots att man ju borde ha blivit inspirerad till tusen nu efter EM. Men jag känner inte för att hoppa Travaren, så är det med den saken. Ska istället åka och köpa lite vinbärsbuskar tänkte jag. Planterade ju en massa vinbär i våras, men några av dom dog torkdöden så jag ska kompletteringsköpa lite. Det är ju annars plättlätt att ta sticklingar av vinbär, men här är jag lite otålig får jag väl erkänna. Men först måste jag komma igång och jobba lite, man vet ju tydligen aldrig hur länge tekniken är med en? 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar