onsdag 27 september 2023

They hate if you're clever

Igår hade jag kameramöte med min chef. Vid ett tillfälle vände jag mig om och sträckte mig efter något, en penna tror jag, och precis då frös kameran bilden och så kom ett meddelande att kameran hade slutat fungera. Resten av mötet fick vi därför sitta och glo på en bild där det lite såg ut att jag satt och heil:ade i profil. Alternativt försökte imitera Stålmannen när han ska flyga iväg. Ej värdigt eller smickrande för den som undrar. 

Efter jobbet for jag iväg till Laserkvinnan som gav min arm en rejäl omgång. Har ju, ända sedan vi bar ved på semestern, haft ont i den senan eller muskelfästet eller vad det nu kan vara som engageras när man böjer och sträcker armen. Inte hela tiden, men varje gång jag böjer eller sträcker armen och det gör man ju ändå ett antal gånger per dag, är jag numera bokstavligt talat smärtsamt medveten om. Eller, det gör ju inte JÄTTEont, men tillräckligt ont för att det ska vara irriterande och dra ner lite på livskvalitén. Nu är den, armen alltså, i alla fall laserbehandlad och masserad och jag har satt på ett Back on track-armbågsskydd  plus Voltaren och liniment som luktar fan. Det senare har jag för all del gjort många gånger förut utan att det har hjälpt, men tillsammans med laser och massage kanske det äntligen kan ge med sig? Trött på detta nu. 

Kom hem, gick ut en kort promenad med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet för medlemsmöte. Det var två möten, ett klockan sex och sedan ett likadant klockan sju för dom som inte hade möjlighet att komma klockan sex. Tyckte ändå det var ett bra och informativt möte, styrelsen informerade lite kring vad som hade hänt kring den här anmälan som någon/några hade gjort och den granskning som ridsportförbundet sedan hade inlett. Sen var det två ponnyföräldrar som nog totalt missförstått syftet med mötet och började klaga på att deras barns grupp på lördagar hade lagts ner. Så här: många ridklubbar har det tight ekonomiskt, det är dyrt att hålla på med hästar och de senaste åren med skenande el- och foderpriser har varit tuffa, plus att antalet ridande har minskat eftersom det också är tufft ekonomiskt för folk i allmänhet och måste man spara in på något så är det väl en dyr hobby som får stryka på foten till förmån för mat och värme, tänker jag. Och såklart är inte vår klubb något undantag, och därför gör man nu vissa omflyttningar bland de ridande så att det ska vara fulla grupper och då var det någon grupp på lördagen som lades ner och då var det två föräldrar som nu såg det som sin mission att komma till mötet och tala om hur dåligt hanterat de tyckte det var, vilket jag absolut kan förstå för det var kort varsel och informationen och kommunikationen kunde ha gjorts bättre. Men sen höll de bara på och hacka om att de minsann hade sagt att de bara kunde på fredagar och så hade de ändå fått en plats på torsdagar och då gick inte det och nu var barnen jätteledsna för att de "inte fick rida längre". Hade lust att säga att om barnen nu så gärna ville rida så får man kanske prioritera om? men det var väl inte riktigt min sak att säga. Men vad jag vet så är det så att om man till exempel vill träna fotboll eller simning eller vad det nu är, då är det tisdagar klockan 18 eller söndagar klockan 12 eller vilken tid det nu är och så får man liksom bara rätta in sig i det ledet om man vill vara med. Borde ju vara samma sak här, kan man ju tycka. 

Aja, bortsett från det så kändes det i alla fall som ett positivt möte. Var såklart tvungen att erbjuda mina tjänster litegrann, för vem är jag ens om jag inte har ett litet litet föreningsuppdrag? Sa att jag kunde hjälpa till med hemsidan, för den är ju sorgligt ouppdaterad. På den gamla goda tiden när allt var som det skulle så knåpade jag ju ihop en hemsida till klubben för hand i html och skötte den som ett barn. Det var tider det, när man satt och knepade och knåpade med hexadecimalkoder och cascading style sheets och förmodligen såg det för djävligt ut, men det hörde ju lite slutet av 90-talet till. Sen lämnade jag ju klubben någon gång runt 2008/2009 och då stod man i begrepp att flytta över hemsidan till  Riksidrottsförbundets portal IdrottOnline, kanske det mest användar-ovänliga systemet som någonsin skapats. Sen när jag återvände till föreningen 2017 så tänkte jag ju hålla en låg profil, bara komma dit och rida mina lektioner och inte engagera mig ett dugg mer. Det gick väl...ett tag, men sen kände jag ändå att jomen NÅGOT vill man ju ändå kunna bidra med. Erbjöd mig då att uppdatera hemsidan, för vid det laget låg det ansvaret på instruktörerna, och det låg väl ungefär på plats 100 på deras priolista. Sen skötte jag det ett tag, men det gick väl lite sådär. Dels för att Idrott Online är/var ett djävla RÖV-system att jobba i, men framför allt för att det var svårt att få till ett fungerande flöde för informationen som skulle ut. Instruktörerna sköter också klubbens Facebook och Instagram och där är det ju ofta bara en bild som delas, snabbt och smidigt. När det kom information om något, t ex lovaktiviteter eller ridläger, så skrevs det ihop ett A4 om det som sattes upp på anslagstavlan i stallet, och så fotade någon av lapparna och la ut på sociala medier. Bad många gånger att de kunde väl maila den informationen till mig för att jag skulle kunna lägga ut den på hemsidan samtidigt, men det glömdes nio gånger av tio och det var det inte sällan jag fick sitta och skriva av texten från ett foto på Instagram för att kunna lägga ut den. Kändes inte riktigt som att det fanns någon samordning där, så det gick lite knackigt. Sen helt plötsligt så blev jag kontaktad av någon i styrelsen som meddelade Hej, jag heter XX och är ny i styrelsen. Jag har tagit på mig att sköta klubbens hemsida, något jag vet att du har gjort hittills. Skulle behöva inloggningsuppgifterna, kan du skicka dom till mig? Blev lite sur där, för enligt mig så klampar man väl inte in och bara tar över någons uppdrag (givet att det sköts som det ska såklart, men är det något jag gör så är det att göra det jag åtagit mig att göra om det så är att skura dass, jag gör det ändå), men visst, ska det vara på det viset så varsågod, tänkte jag väl där. Sen visade det sig att hemsidefunktionen i IdrottOnline skulle stängas ner från och med årsskiftet, så det gjordes en ny hemsida och ett tag fanns informationen både på den gamla och den nya och det var lite rörigt, men nu är det den nya som finns. Och den är SÅ SORGLIGT OUPPDATERAD. Alltså, Facebook och Instagram är ju jättejättebra när det gäller att snabbt komma ut med information och jättekul när man  t ex delar filmklipp från verksamheten. Men om man tänker sig att man är en potentiell ny medlem som vill gå in och sondera terrängen lite, då vill man kanske ha information om hästarna och instruktörerna och tider och priser snarare än filmklipp på en ponny som rullar sig i hagen eller bilder från senaste röjardagen. 

Så tänker jag, och det snackade jag lite med ordföranden om igår och hon höll med. Sen visade det sig att den här personen som "tagit på sig att sköta klubbens hemsida" inte längre var med i styrelsen och jag sa att jag absolut kan hjälpa till med det, men jag vill ju inte trampa någon på tårna (så som JAG blev trampad på tårna), men ville dom ha min hjälp så kunde de ju höra av sig. 

Ja, sen var det dags för nästa möte och tanken var att jag skulle åka hem, men sen blev jag och min gamla ridkompis J stående på parkeringen och snackade i EVIGHETER. J och jag red ihop på 90-talet och början av 00-talet och det var så kul när jag började i Bästa Måndagsgruppen™ och upptäckte att vi skulle bli ridkompisar igen, och även K som också var med i samma grupp förr i tiden. Så det där med "ja men jag är nog hemma vid halv åtta" var ju en sanning med modifikation. Som vanligt med andra ord, hehe. 

Idag ska jag jobba på jobbet halva dagen, sedan åka hem och jobba resten av dagen hemifrån eftersom jag har ett möte sent i eftermiddag och då är det gött att vara hemma i samma sekund som mötet slutar istället för att sitta kvar på jobbet och sen ha ytterligare en halvtimme innan ens egen tid kan börja. Plus att jag hinner träna på lunchen. Jag gillar ju att träna, men allra mest gillar jag när träningen är gjord. Bra när man kan ha det lite flexibelt, för jag gillar ju också att ha tid att göra ingenting. Ingenting = sitta i soffan, dricka te, spela Mahjong på telefonen, läsa, eventuellt titta på tv.  Eller bara sitta och glo ut genom fönstret på löven som rör sig i träden.  

4 kommentarer:

  1. Jag hade ocksa ont i en arm/armbage för sisadär 12 ar sen, men bara vid vissa rörelser, kunde t.ex. inte öppna en dörr utan att det högg till. Gick efter nagra manader till doktorn som gav mig en kortisonspruta. Den funkade nagra manader, och sen blev det tva sprutor till innan jag efter ett ar gav upp och sa att nu far det bli operation. Det visade sig att jag hade kalk i axeln (doktorn sa att det kan vara som att skrapa bort tandkräm, men i mitt fall fick han hacka bort den harda kalken), plus att det upptäcktes att en sena nästan gatt av sa den syddes ihop. Var ett jäkla elände med läkningen som tog sex veckor, arm immobiliserad med stor kudde pa magen, fick sova pa rygg i sex veckor, inte skönt. Höger arm, och jag är högerhänt, sa man fick lära sig att torka sig i röven med vänstern och att tvätta sig under vänster armhala med vänster hand. Men jag blev frisk och har inte haft problem sedan dess. Fick förstas träna upp musklerna i högerarmen, de försvinner fort, hade världens gäddhäng, haha. Men det gick bra det ocksa. Nu är jag ingen läkare sa jag vet inte vad du har för besvär förstas, men ville dela med mig ända.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kalk i axeln, fan vad mycket grejer man ändå kan ha? Hoppas/tror inte det är det jag har, för det här uppstod så specifikt dagen efter att vi ägnat en hel dag åt att bära tunga vedklabbar från grannens tomt och in på vår. Så någon form av överansträngning-ish antar jag, klen som man är :P

      Radera
  2. Hehe, min man sa alltid när det gällde klockslag: jaha, pratar vi vanlig tid eller häst-tid😁
    Carina

    SvaraRadera