Avverkade en rätt seg dag på jobbet. Hade ont i huvudet, inte jättejättemycket men tillräckligt för att det allt skulle kännas väldigt jobbigt. Hoppas det blir bättre när jag får mina nya linser/glasögon nästa vecka. Tog mig igenom dagen, åkte hem, köpte jordgubbar på vägen. Klev in genom dörren och körde ett pass tabata direkt och 40 minuter senare hade huvudvärken försvunnit, skönt. Släpade med mig hundarna ut på promenad, det var mindre skönt. Varmt, kvavt, klibbigt, flugor surrade, allt gick i ultrarapid och benen kändes som bly. Det var varken avkopplande eller vederkvickande utan verkligen BARA jobbigt. Men det blev av.
Tog sedan tag i fortsättningen på tråket "flytta om böckerna i bokhyllan". Tog en evighet och var asjobbigt (det där med bokhyllor från golv till tak har sina sidor, åtminstone när man ska komma åt de översta) men till slut blev jag i alla fall KLAR! Då var klockan omkring 19.00 och jag var trött, svettig, dammig, hungrig och väldigt glad över det nya prydligare och luftigare resultatet samt att jag nu inte behöver göra detta på ett antal år, utgår jag från åtminstone. Åt kvällsmat och spelade lite mahjong solitaire på mobilen, det var väl ungefär allt jag orkade med.
Gick och lade mig, somnade, väcktes klockan 23 av att Remus hade lite ont i magen och ville gå ut och sedan var det LÖGN att somna om. För mig alltså, alla andra sov som stockar, men jag låg och snurrade och det var för varmt, det var för trångt, jag tyckte jag fick ont i ryggen hur jag än låg, det var grusigt i sängen (och säkert hade en del av dammet från bokhyllorna hamnat där också), min man snarkade, etc. Vågade inte gå och lägga mig i Flickrummet™ heller ifall Remus skulle behöva gå ut fler gånger (vilket med facit i hand visade sig inte behövas), för min man, som ju skulle kunna sova sig igenom ett världskrig, vaknar inte av såna saker som att en hund hoppar ner från sängen eller står vid ytterdörren och gnyr, och det är jag inte hundra på att jag heller skulle göra om jag låg i ett annat rum med stängd dörr. Säker ska man såklart inte vara.
Så idag är det en dag som inleds med ett stort minus på sömnkontot. Tur i alla fall att jag har det hyfsat luftigt i kalendern idag, inga möten, bara egenarbete och med deadlines som fortfarande ligger ganska långt bort. Efter jobbet ska jag hem och städa. Just nu är det väl bara bokhyllorna som är fina, allt annat känns som KAOZ och man vill ju gå in i helgen med en känsla av sinnesro, inte att man bor på en soptipp.
För ett tag sedan började min skärm på jobbet att krångla. Först den ena, sen den andra, sen båda svartnade och dog utan föregående varning, för att sedan lika oförklarigt kunna återuppstå från de döda och börja leverera igen. Misstänkte något slags glapp men känns också konstigt att BÅDA skulle börja glappa samtidigt. Å andra sidan så har åtminstone min ena skärm ett antal år på nacken, den andra är rätt så ny. Mailade vår support och informerade om att den ena skärmen höll på att lämna jordelivet, fick till svar att supporten beställt inte bara en utan två nya skärmar till mig.
De kom för några veckor sedan. Och sedan dess har de befintliga skärmarna uppfört sig EXEMPLARISKT. Inte en flimring ens en gång. De nya står ouppackade i sina emballage och inväntar bättre (eller sämre, beroende på hur man ser det) tider. Har nu det jag misstänker är Sveriges dyraste fotpall, men någon ska ju ha det.
Imorgon ska jag på thaimassage. Önskar att man kunde säga thaimassage utan att det kändes som att man ägnade sig åt snusk? men det verkar svårt. I alla fall. Kanske omkring...2014? så började jag gå till en jag kallade för Stålnypan, hon var verkligen superduktig och man kände sig så himla ompysslad och omhuldad som om man låg i en livmoder. Men hon upphörde tyvärr med sin verksamhet, misstänker att hon helt enkelt blev dumpad och utbytt mot en yngre förmåga*. Hittade en annan som var nästan lika bra och gick där några år, sedan försvann hon till Thailand och det var krångel med visum och sen blev det ju pandemi och grejer. Men nu är hon tillbaka och back in business igen fast på ett nytt ställe, hoppas det är lika gött som jag minns det.
* Grundar denna misstanke på att salongen låg hemma i en privatbostad där det på folkbokföringsadressen bor en karl i min ålder, och Stålnypan var nog också i min ålder. Sedan försvann hon som sagt, men ett par år senare öppnade salongen igen med en ny, betydligt yngre thailändska, men samma karl bor fortfarande där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar