tisdag 14 februari 2023

När vi ångade mot Röda Havet opp

Igår var det nästan lite vår i luften med både plusgrader och sol, sådär så att man känner livet återvända efter att man har varit djupfryst i ett halvår (okej, det var kanske att överdriva, men ändå).
Åkte hem efter en fullmatad arbetsdag, bytte om till badskorna och studsade ut i skogen med hundarna.  Älskar den känslan av att fötterna är lätta och det liksom sviktar under sulorna. Har ett sånt där barndomsminne av hur härligt det var frampå vårkanten när man äntligen fick lov att ställa undan sina tunga klumpiga allvädersstövlar och ta på sig gympaskorna, det kändes som att man flög fram. Det gör man väl inte riktigt längre, men det är lite samma känsla ändå. 

Kom hem och var på utomordentligt humör, tränade ett pass tabata, kände mig STARK. Åt kvällsmat och sedan inträdde den där perioden mellan cirka 17-18 som just på måndagar känns lite jobbigt meningslös eftersom jag åker till stallet 18.30 så det känns inte som att det är lönt att börja med någonting. Brukar läsa, men just igår hade jag ingen lånebok. Läste en tidning, scrollade lite på telefonen men sen går ju ångan ur en. Min man satt bredvid mig i soffan och kollade på Youtube, sen gick ångan ur honom också och vi satt båda och nickade till som (föreställer jag mig) två heroinister. 

Bytte om, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och kunde såklart inte somna för det kan jag aldrig på måndagarna. Fast det gjorde jag väl till slut eftersom jag väcktes av alarmet. Åkte till jobbet,  öppnade mailen och fick ett vansinnesutbrott (#1) på en person som tydligen tror att jag har all tid i världen att göra honom (för det är såklart en man) rätt stora tjänster, fick sedan nästa vansinnesutbrott (#2) när det visade sig att en grej som jag lagt ner RÄTT så mycket tid på att fixa med de senaste veckorna inte längre var relevant och som jag då hade kunnat prioritera bort om den person som satt inne med fakta (såklart också en man) hade kunnat hinta om vad som var på gång. 

Fick ett tredje utbrott (#3) på vår HR-avdelning. Bad dom för snart en vecka sedan att fixa ett anställningskontrakt till en i mitt team som jobbat 50 % och som nu ska gå upp till heltid. Skrev till dom och bad om detta, att det ska vara en tillsvidareanställning som ska gälla från och med då och då och med samma lön (fast såklart gånger två) och i övrigt samma villkor som i det nuvarande visstidskontraktet. Fick då istället ett förslag att man skulle göra nåt tillägg i en separat bilaga till personens nuvarande kontrakt (som går ut i månadsskiftet) där den nya arbetstiden och från när det skulle gälla skulle framgå. Det tyckte inte jag alls var en bra idé, det känns väl jättemärkligt om man har ett anställningskontrakt på 50 % och så nån  märklig bilaga till det som säger att från och med ett visst datum så ska det vara på heltid. Dessutom är det vissa delar i tillsvidareanställningskontraktet som inte är med i visstidskontraktet, till exempel när det är dags för första lönerevisionen. Trodde i min enfald att man hade en HR-avdelning för att allting skulle bli rätt och riktigt när det gällde såna här saker, och att det här med anställningskontrakt var sånt dom skötte lite med vänstran (som det heter här när det är något man gör lite snabbt och enkelt), i alla fall på ett företag med över 300 anställda, men tydligen inte? Svarade dom att jag inte tyckte det var en bra idé och att jag ville att de skulle upprätta ett nytt kontrakt där allting som skulle stå med stod med. Detta var alltså i typ onsdags? och sen dess har jag inte hört någonting men idag fick jag alltså ett mail där det stod att någon HR-människa skickat min fråga vidare till någon annan HR-människa. MEN HUR SVÅRT KAN DET VARA? 

Idag ska jag försöka ta mig ur denna jobbrelaterade irritationsbubbla, åka hem, handla, åka till Lille P, hem och träna pilates, sedan DEGA resten av kvällen. Imorgon ska Remus opereras, han har fått någon cellförändring i en testikel så nu ryker båda. Prognosen var ändå god, tydligen sällan de är elakartade, men det är ändå en operation med tillhörande risker, åtminstone för en hund på 13 jordsnurr med rätt så kraftigt blåsljud på hjärtat. Men det är väl bara att hålla tummar för att det går bra. Kliniken ligger en dryg timmes resväg bort, enkel resa, så imorgon blir stora logistikdagen. Min man får ta ledigt på morgonen och åka och lämna, sedan får jag åka dit och hämta på eftermiddagen. Sedan ska vi båda trycka in varsina åtta timmars jobb. Jamen då kör vi. 


3 kommentarer:

  1. Nu jobbar jag ju inte längre men jag uppfattar från personer i min närhet som gör det (och likaså från media) att HR-människor har börjat få storhetsvansinne och tror att de ska bestämma allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det nog mycket väl vara. HR är det nya IT! :D

      Radera
  2. Det var ju jag som skrev vetja.

    SvaraRadera