När den skickliga polisutredaren Hanna Dunckers pappa dör tvingas hon efter 16 år i Stockholm att återvända till barndomens Öland. Trots allt som hände där. Trots alla blickar och rykten är det i den lilla stugan vid havet hon hör hemma.
15-årige Joel hittas död och illa misshandlad vid Möckelmossens rastplats och Hanna dras in i en utredning som berör hennes äldsta vän. Vännen hon övergav många år tidigare. Hannas förflutna definierar henne som människa och polis, hon är en överlevare som vi kommer att vilja följa i många böcker.
Ja, nä, alltså jag vet inte riktigt. Börjar det inte bli liiite tjatigt med alla dessa skickliga poliser som släpar omkring på ett tungt bagage som de inte vill prata om? Berättelsen i sig var okej, eller rätt så bra faktiskt. Men jag tröttnade ganska snabbt på Hanna och hennes dystra humör som jag heller inte riktigt förstod hur kollegan Erik stod ut med med sånt onaturligt jämnmod. En sån kollega hade jag ju aldrig bjudit hem till mig, men men. Den här boken var helt okej, men inte mer. Den får tre polisbilar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar