måndag 21 december 2020

Saker som stör mig

1. Var och red i fredags. Den verksamheten har ju som alla andra drabbats av åtskilliga råd/restriktioner. Ett är att man ska komma dit ensam, ingen publik är tillåten och det är bara barn som får ha med sig max en förälder/medhjälpare. Det är ju rätt trist, bland annat har jag ju inte kunnat åka och titta på min man och hur det går för honom och hans grupp med vuxna nybörjare på hela hösten (de har börjat galoppera nu!), men regler är ju regler och de är till för att följas. I min nya grupp är det ju en äldre herre som rider, han är pappa till en tjej som sitter i styrelsen. Och i fredags var den här styrelsetjejen med honom i stallet, stod och hängde medan han gjorde i ordning hästen och följde med in i ridhuset och "hjälpte till" (som om han inte skulle kunna det själv) när han skulle sitta upp. Det är väl rätt kasst i allmänhet och för en som sitter i styrelsen och bör föregå med gott exempel i synnerhet. 

2. En annan stallgrej. När jag red på nittiotalet så fanns det en käring (ja, hon var väl då i samma ålder som jag är nu, men att vara käring är inte alltid åldersrelaterat) som var så djävla dum i huvudet för att tala ren svenska. Vi red periodvis i samma grupp och periodvis har min dotter ridit i samma grupp som hennes barn och det var alltid en massa hallå kring allting, det var fel på hästarna och det var fel på instruktörerna och det var fel på styrelsen och det var fel på de andra föräldrarna och i stort sett fel på alla människor i hela världen utom henne (och hennes barn). En gång när det var någon omorganisation i ponnygrupperna och alla skulle byta grupper sa hennes dotter till min dotter att hon (min dotter, som då var kanske 9-10 år, minns inte riktigt men det var på B-ponny-tiden i alla fall, och de här två, min dotter och käringens dotter, skulle dela på en ponny så de kunde ju av förklarliga skäl inte gå kvar i samma grupp längre) skulle få byta grupp för att hon var mycket sämre än alla andra. Min dotter blev av förklarliga skäl jätteledsen och jag pratade då med deras instruktör som blev RASANDE, för det var a. inte sant, och b. var det någon som skulle gå i den "lite sämre" gruppen så var det käringens dotter men hon (käringen) hade tjatat så in i vassen på hur viktigt det var för hennes barn att få rida på just dom dagarna där den "lite bättre" gruppen var för de hade så långt att köra och annars skulle de bli tvungna att sluta rida helt och hållet osv osv osv, så till slut så orkade inte instruktören hålla på och tjafsa om det längre utan sa att hon skulle lösa det för att vara schysst mot barnen, men såna där mobbar/översittarfasoner skulle ingen komma undan med. Så käringens dotter fick sig en åthutning och fick be om ursäkt och så var det väl inte mer med det, men sen tog det väl HUS I HELVETE när käringen fick reda på det och då ringde hon upp MIG och höll på att gaffla om detta i timmar. Mina aktier var inte jättehöga hos henne, för vi hade redan en konflikt i bagaget rörande ett dagridläger där ungarna skulle lämnas på morgonen och hämtas på eftermiddagen och då tyckte hon att jag kunde åka och hämta upp hennes ena unge "eftersom jag ändå körde", och när jag sa att jag inte kunde det p g a att jag även skulle åka och lämna min son på något sommarfritids innan ett visst klockslag och det var rätt tajt som det var utan att jag skulle behöva köra en massa omvägar, och dessutom helt enkelt inte hade lust p g a varför skulle jag? när käringen själv aldrig kunde lägga två strån i kors för att göra någonting för någon annan. Ja, då fick jag en lång utskällning om hur egoistisk jag var, som om det var MITT problem att hon bodde där hon bodde och inte kunde ordna skjuts. Skulle kunna skriva en hel ROMAN om denna djävla intrigmakerska och allt hon har ställt till med, men sammanfattningsvis kan man väl säga att vi ej var de såtaste vänner. Men sen bytte hon av någon anledning klubb och allting var frid och fröjd bortsett från att hon snackade en massa skit om vår klubb i den andra klubben, men det är ju bara vad man kan vänta sig och det var nog ändå mer synd om den andra klubben som fått henne på halsen. 
På den tiden som Käringen red i vår klubb så lyckades hon alltid tjata sig till sina favorithästar, hon sa till och med rätt ut att "jag betalar inte för att rida såna hästar" om en kallblodskorsning som vi hade på den tiden och som många gillade, men det var alltså inget för henne. Hon sa till och med rätt ut till mig en gång att den hästen (kallblodet) passade mig, för jag var ju inte bättre än så (ej så konstigt att hennes dotter hade mobbarattityd kan man ju säga). Ska inte säga att Käringen red dåligt, men hon hade järnhänder och brukade alltid såga ner hästarna på tygeln vilket ju kanske kan se lite coolt ut för ett otränat öga men det är ju helt meningslöst ur ett lösgörande och samlande perspektiv. "Man kan tro att hon äger ett helt sågverk", sa min dotter en gång för många år sen när vi stod och tittade på, och det var så djävla spot on och då var min dotter kanske 12-13 år men visste alltså mer om hur man rider en häst i form än en medelålders käring som ridit i hela sitt liv. Ja, hur som helst. I fredags efter att vi hade ridit så var det en i min nya grupp som pratade om att den hästen hon ridit hade varit så konstig i munnen, inte alls som han brukar vara, och då hade Karin sagt att "ja, men det är nog bara för att X red honom igår". X = samma namn som Käringen. Frågade "det är väl inte X X-son va?". OCH SÅ VAR DET DET. Fan också. Käringen is back, hon är vid det här laget 70+ någonting och de har väl tröttnat på henne i den andra klubben, inte vet jag men nu är hon alltså tillbaka och hon har dessutom tjatat sig in i en grupp som är någon slags dressyrspecial. Stackars dom. I alla fall så verkar hon ha fortsatt med sitt djävla sågande och jag önskar att någon kunde säga till henne. Men hon är ju sån som inte tar till sig av andras instruktioner eftersom hon i sina ögon är så djävla bra själv. TACK GODE GUD att hon inte hamnade i min grupp i alla fall. Blir dock lite orolig för de nuvarande instruktörerna, det är ju unga tjejer som visserligen har massor av skinn på näsan, men samtidigt är Käringen verkligen one of a kind och jag vet att hon var rätt nära att knäcka en instruktör på den gamla goda tiden, och det var sannerligen ingen mes.   

Ja, det ska ju tydligen alltid vara något. Det blir ju "spännande" att se hur det här ska utvecklas. Brr. 

1 kommentar:

  1. Jaaa, skriv en roman! Man känner sig sa normal och bra när man läser om sana skitstövlar :).

    Annika

    SvaraRadera