Ett säkert tecken på pms: Att man blir lite tårögd och helt känslomässigt berörd när den übertöntige och i det närmaste kriminellt falsksjungande Anders går vidare till final i mästerpekoralet Klippans Karaokecup. Kan ju säga att jag förra veckan såg samma smörja och då hånskrattade jag både länge och väl, och Marcus och jag ägnade minst en lunch åt att gå igenom och totalsåga varenda en av de som valt att ställa upp i denna realitysåpa som verkligen visar Skåne från sin sämsta sida om ni frågar mig. Men nu bara: BÖÖÖL (ja, närapå i alla fall).
Kan någon svara på exakt vad den biologiska fördelen skulle vara med att man med stigande ålder förvandlas till någon djävla Helena Bergström-kopia en gång i månaden? Hurrudu Naturen, hur tänkte du här egentligen? VA?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar