Min man köpte Lena Ackebos "Fucking SOFO" och "Vi ses i SOFO" på rea och kom hem med och dom har jag läst i helgen och nu har jag ett sånt S-J-U-U-U-K-T sug efter att åka till Stockholm och bara sitta på café eller barer eller uteserveringar och bara lyssna på folk. Älskar nämligen att tjuvlyssna på andras samtal, speciellt när det är människor som är extremt olika en själv och som talar omständligt och självupptaget om sin egen lilla lilla värld av blommor som om den vore universums nav. Och av såna människor går det liksom tretton på dussinet i huvudstaden, ursäkta alla ni som inte är såna för jag vet att ni också finns.
Mitt bästa tjuvlyssnarminne är från förrförra sommaren när vi hade varit på Botaniska Trädgårdens ökensektion och jag höll på att avlida eftersom jag inte tål värme i allmänhet och då kan man ju undra varför i helvete man i synnerhet frivilligt beger sig in i 35 graders värme för att glo på några himla kaktusar, men har man betalt inträde så har man. I alla fall. När vi släpat oss ut därifrån var min man hungrig och jag mer varm och grinig, så han gick till uteserveringen och jag lade mig i skuggan av ett träd och drack Ramlösa. Fick sedan ett sms från min man där det stod Kom hit, du kommer att gilla detta! och min man känner mig, ty på bordet bredvid där han hade satt sig satt det några BRATS och fikade och talade högljutt och konstgjort artikulerande med såna där StureplansÖstermalms-iiiiiii:n så att de låter som karikatyrer av sig själva. Och de hade att diskutera förstår ni, och jag låtsades läsa en tidning medan öronen spretade som parabolantenner för att fånga upp hela samtalet, vilket inte var så svårt eftersom de talade som om de ägde ungefär hela världen. Det var en ung homokille som höll låda inför en flock brudar i tjugoårsåldern, och nu vet jag inte, de människor jag känner som är homo är väl ungefär som folk brukar vara, men den här uppförde sig så utstuderat fjolligt som om han ville bekräfta exakt varenda fördom som fanns om bögar i allmänhet och stockholmare i synnerhet och amen GUD vad härligt asså. Tänk Magnus Ugglas rollkaraktär i Filmen G, och ta det gånger tusen så har ni Young Master Botaniska Trädgården.
Men herregud så roligt jag hade åt detta. Roligast var när den här killen skulle säga nåt om nån gemensam bekant och bara Ja, ni vet, han jobbar ju på Fabrique, och en av brudarna bara: Va? Va SÄGER du? och han Ja, du vet, Fabrique...surdegsbageriet nere vid Odenplan, och bruden bara: Åh, jag trodde du menade att han jobbade på FABRIK, och alla bara dog så crazy och helt otänkbart det skulle vara att de ens skulle känna till någon som hade en sådan skamlig syssla som levebröd.
Ja i alla fall. Lite så var det i Lena Ackebos SOFO-album, så nu blev jag så sugen på en Stockholmsresa bara för det. Sitta på café och tjuvlyssna på folk, det låter ju som en lagom ansträngande sysselsättning på semestern väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar