måndag 29 juni 2015

Our breathe comes out white clouds, mingles and hangs in the air

Oj, det blev visst lite bloggtorka över helgen. Beror väl mest på att det inte har hänt så mycket, eller hold your horses för visst har det hänt grejer här hemma i byn. Wizex orkester spelade upp till dans till exempel. Alla var där, eller nu hittar jag mest på för jag har ingen aning, jag låg väl hemma i bingen och trynade i vanlig ordning när klockan passerat 22 en lördagskväll. Det närmaste jag kan komma var att jag tog en bild på Remus när han lyfte på benet mot reklamskylten för denna remarkabla spelning, lade ut den på Facebook (bilden, ej skylten) och skrev att Remus kanske hellre hade önskat att Kiss skulle spela. Tyckte faktiskt att jag var rätt fyndig där om jag får säga det själv.

Nä, men annars har jag sett tre avsnitt av The Following, och alltså jag får ju säga att jag är lite "imponerad" av han, mördar-Pauls, förmåga att planera och organisera och räkna ut hur saker ska bli i så extremt många dimensioner. Fast på ett dåligt sätt i det här fallet då. Men man blir ju precis matt när man tänker på hur förutseende han har varit, planterat ut folk som infiltratörer på strategiska ställen i åratal innan. Lite som han den där killen i Prisonbreak som tatuerade in kartor och lösenord och grejer och hade låtit operera in kapslar under huden med nåt ämne som han sen kunde karva ut och ta och sen hamna på sjukan vid exakt rätt tillfälle. Känns som att det är så himla många tillfälligheter som måste stämma att det skulle vara omöjligt att få ihop det, men det är ju såklart ingen dokumentär.

Vi såg också ett avsnitt av Californication, en serie som Micke varmt rekommenderade. Micke och jag har rätt lika smak i vissa avseenden, i andra avseenden inte alls, och det här lutade nog mer åt "inte alls" än "vissa avseenden". Eller okej, lite rolig var den väl, men samtidigt kändes det som att själva huvudhandlingen gick ut på att visa väldigt mycket halvnakna brudar i säng med han agent Mulder titt som tätt. Och det kan ju bli lite magert i längden, men kanske att jag ger det nåt avsnitt till innan jag bestämmer mig för hiss eller diss.

Nu ska värmen komma, sägs det. Ja, här hade det lika gärna kunnat vara...oktober. Gråmulet och rätt så svalt. Fast det kvittar ju kanske när man ändå jobbar och inte har semester förrän om åttahundra år eller så, men å andra sidan så behöver det ju inte vara 30 grader varmt på semestern heller för då är det ju så varmt att man ändå inte orkar göra något vettigt och då kan man ju lika gärna jobba, för där finns det åtminstone luftkonditionering. Haha, nä, skojar bara om det sista. Det är ALLTID bättre att vara ledig, känner jag. Och då gillar jag ändå mitt jobb. Men det tar alldeles för mycket tid, nu när livet springer lekande och lätt förbi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar