Ynkeliynk, fan vad tjatigt det börjar bli

Jo, men jag lever ju åtminstone. Igår kväll så bad jag nästan till både Gud och alla övriga makter jag ändå inte tror på att jag skulle vara bättre idag, för jag hade så djävla ont i halsen att jag fick stålsätta mig varje gång jag skulle svälja för det kändes som att någon startade en byggfläkt på full effekt i svalget på mig. I natt klockan 01.37 googlade jag halsfluss symtom. Har bara haft halsfluss en gång i livet, då trodde jag inte mina öron när läkaren, som jag besökte eftersom det känts som om jag svalde rakblad i över en vecka, överlämnade denna diagnos. Men jag är ju 23 år! invände jag för jag hade nog dittills på något sätt inbillat mig att halsfluss var en slags barnsjukdom. Tji fick jag såklart. Sen dess har jag - peppar peppar - varit förskonad, men nu var det så att jag undrade om det inte var dags igen. Vaknade i morse och var inte bättre, men inte heller sämre, man får kanske helt ödmjukt nöja sig med det? Men efter ännu en dag på soffan har jag nu i alla fall haft så mycket ork att jag släpat mig fram och tillbaks till bibblan för att hämta och lämna böcker. Det är visserligen bara 800 meter dit, men ändå. I onsdags orkade jag inte ens hålla i en bok, men nu kan jag i alla fall ligga och läsa, det är ju alltid en tröst i eländet.  Till råga på allt är det värmebölja och nästan 30 grader varmt. Har haft fönstren öppna på tvärdrag hela dagen, när jag låg och slösurfade så flög den in en blåmes i vardagsrummet. Kan säga att det blev ett HIMLA hallå på Tage som mer än gärna ville "hjälpa till" att få ut den igen. Eller i hans fall, dödadödadöda. Men som väl var så hittade den ut själv. Det var väl allt vad drama denna dag haft att bjuda på.